Jobbar idag, och klockan är strax innan nio.
Nyss kom en av tanterna ut till frukost och vi satt och prata om att det är på väg att bli sommar.
Då säger hon, ”Kommer du ihåg förra sommaren, han den där rara killen som var med dig här en dag. Han som hjälpte mig till rummet. Jag tror han kom från Norrland, de lät så i alla fall, och han hade röda byxor på sig”
En gång träffades ni och hon minns dig än Daniel.
Du satte dina intryck på folk så snabbt, och man glömde dig inte.
Blev så jobbigt nu på morgonen. Som ett slag i magen där man igen blir påmind om hur fel allt är, hur fel det är att du inte är här, och hur fel det är att de tog dig ifrån oss.
Kommer bli en lång dag nu, men det får gå. Det måste gå.
Saknar dig
