Är trött idag. Kevin vaknade klockan 8 så jag fick sova i 90 minuter ungefär, men de va de värt. Vi spenderade morgonen med att mysa framför TV’n och nu har jag nog sett Bärgarn och Blixen McQueen 25 gånger, och så här mellan dig och mig…..De där kortfilmerna är sååååå tråkiga 😀 Långfilmerna är så mycket bättre.
Efter det bar det iväg för att mata ankor och ett besök på Naturhistoriska för Göteborg bjöd inte på direkt kanonväder idag. Det var kallt som satan ute.
På eftermiddagen träffade jag Patricks föräldrar och vi pratade om honom en del, och även lite om dig. Putte hade berättat om dig, och om bordet han skulle köpte av dig. Har ni träffats i himmeln nu? Om inte så sök upp honom, han är en go kille. Ni skulle ha kul ihop så ser du honom så hälsa!
Kvällen spenderade jag med din film, och när allt var klart, uppladdat, kodat och klart för att läggas ut så märkte jag att något blivit fel. Just då hade du fnittrat lite åt mig för jag svor en hel del. Så nu skickas filmen upp igen, och det tar tid för den är på 3 gig.
Drömde om dig inatt, blev väckt av Kevin, men i drömmen stod vi på Landvetter. Jag kommer inte ihåg varför vi står där, men jag ”skäller” på dig. Jag säger både en och två saker som jag tyckte och tycker. Det var en sån konstig dröm Daniel för jag har liksom haft den i mig hela dagen. Vet inte vad den betydde. Helena trodde det var det undermedvetna som kanske sa något. Kanske är det så.
Dagen har gått ganska bra trots datumet. Jag fasar mer för tisdag, men vem vet. Kanske kommer den också passera obemärkt förbi. Just nu ser jag fram emot att jag snart kommer få besöka din grav. Jag behöver det känner jag, eller det har jag ju vetat länge.
Jag behöver få tända ett ljus för dig, prata med dig lite. Tror det är ett steg i avslutet.
Ja, det är många avslut just nu och det känns faktiskt lika bra det. Jag är fortfarande nöjd med anmälan och allt. Kanske lite förvånad över att så få egentligen brydde sig men skit samma. Jag gjorde inte för att vara hjälte. Jag gjorde det för att förändra och förändrat har vi gjort.
Jag tror Daniel att jag varit väldigt rädd. Jag tror jag varit rädd för att när tiden nu går så kommer du ”försvinna”. Vår tid ihop var ju den här och jag behöver väl lära mig att se till den tiden och ha den nära mig så att säga. Sakta har jag insett att dom som dök upp efter din död är inga jag kommer ha kvar i mitt liv, med några få undantag. Så är det med det.
Jag är så tacksam att jag fick chansen att prata med dom, ja utan dom hade jag gått under mer än jag gjort. Nu är den fasen över, och tiden går vidare.
Det finns mycket jag vill skriva till dig idag, men det får vänta. Ska försöka sova lite. Har en del att göra i morgon, och ska försöka göra lite nytta också. Mina små steg mot det liv jag helst inte vill ha tog jag idag. Små steg kanske för mig, kanske för små, men dom kändes milslånga. Idag startade jag upp den bärbara datorn jag hade när vi skypa, och där tog jag bort kontot jag hade för oss. Ännu en sånt där steg som säger att du aldrig mer kommer tillbaka. Det kändes ska du veta.
Du vet väl säkert redan om, men det brakade rejält med en. Tycker det är synd. Jag hoppas i alla fall att hon vet och känner vilket stöd hon varit. Ett enormt stöd. Nätterna blev lättare tack vare henne, så mycket lättare. För det hyser jag en tacksamhet mot henne som inga ord i världen kan beskriva. Samtidigt känner jag en tacksamhet för det hon gjorde för dig vilket jag vet att du också gjorde men men, så är väl livet. Det var inget jag ville, men så är det.
Sakta plockar man bort minnena. Sakta plockar man bort det som betydde något. Sakta plockar man ner det som var viktigt. Sakta tar man bort det som var vi, som var oss, som fick mig att leva. Kvar finns ingenting, ingenting förutom mörker, saknad och sorg.
Sakta planerar man för det oundvikliga. Sakta planerar man för det man längtat efter i så många år. Sakta planerar man för sömnen, för lugnet och för friden.
Vi ses snart Daniel, snart
/Walle
