Vaknade ur en mardröm.
Trodde du var död.
Satte mig upp snabbt, såg mig om.
Såg dig ingenstans.
Reste på mig, gick mot köket.
Där satt du.
Du log mot mig när du såg mig.
Jag gick fram till kaffekokaren och slog upp kaffe som du kokat.
Satte mig mitt emot dig, frågade om du varit vaken länge.
Vi pratade lite, om allt möjligt.
Vi skrattade, vi log, och vi fanns.
Kände hur jag älskade dig där du satt.
Kände hur jag älskade dig där du fanns.
Vi fortsatte prata, och vi log.
Kände mig fortfarande trött,
du sade att du gjorde det samma.
Vi gick in och lade oss igen.
Du kröp tätt intill mig,
jag höll om dig.
Vi pratade lite till, och vi fanns.
Du somnade på min arm,
jag somnade med dig nära.
Jag älskade dig så.
Vaknar ur min dröm,
ser mig om.
Går upp, men du finns inte i köket.
På väggen hänger tavlan av dig,
tavlan med minnen från dig.
Smärtan i mig hugger till,
du är död