Denna vecka skulle inte bli som den kommer att bli. Denna vecka skulle ju Socialstyrelsen ta beslutet om min anmälan. Den anmälan som det i alla fall verkar som du får rätt i.
Denna vecka skulle ju bli en vecka där jag lite i alla fall skulle få känna lite lugn.
Nu blir det inte så. Istället kommer denna vecka pulverisera sönder det sista trygga jag har i mitt liv och det finns absolut ingenting jag kan göra åt det.
Jag önskar du funnits här nu Daniel. Vad jag behöver dig nu. Just nu är det ett sådant tillfälle som du så ofta pratade om. Ett sånt tillfälle där jag är den lilla, och det som du tyckte var svaga.
Jag skrev om min sista vilja idag. Ändrade inte så värst mycket men en sak ändrade jag. Jag ändrade från att vilja bli strödd i havet till att placeras vid minneslunden vid Sävenäs. Tänkte att då bor vi ju sedan nästan ihop. Inte direkt på varandra, men vi bor nära och kan komma och hälsa på varandra när vi vill. Vet du, det känns bra att känna så. För jag vill så jävla gärna träffa dig igen Daniel. Då kan vi se klart Riket, och vi kan kramas när vi somnar. Sedan kan vi sitta och dricka kaffe ihop och prata om allt och inget. Sedan kan vi ta vid där vi slutade där i början på september. Du var ju ändå min man…
Fan, nu lipar jag igen.
Fan fan fan! Jag vill inte känna så här mer!
Jag saknar dig så förbannat just nu. Det var längesedan jag saknade dig så här. Jag känner mig så fruktansvärt ensam, och så fruktansvärt jävla liten.
Tro nu inte att jag är riktigt så patetisk så jag enbart vill dö på grund av att du inte finns mer hos mig. Nej, riktigt så illa är det inte, men jag vill inte leva mer Daniel.
Jag försöker förklara för folk hur jag känner men ingen förstår mig. Eller visst förstår dom mig, men vad ska dom säga? ”Jo, klart du ska leva”, låter bara dumt.
Du räddade ju mig där förra året när du kom in i mitt liv. Du räddade mig och fick mig att tro på en framtid igen ju.
Nu har jag ingen framtid, men jag har en dröm nu.
Vi ska bo ihop, på Sävenäs Kyrkogård.
Inte idag, inte i morgon, men snart.
Älskar dig Daniel, önskar att jag älskade mig själv en promille som jag älskar dig.
/Walle