Hej Tussen.
Som du säkert redan förstått så arbetar jag antagligen mer på att ta reda på vad som hände på det där stället du tillbringade en del av din sista tid på än vad Socialstyrelsen gör, och idag skickade jag in lite mer uppgifter till SoS.
Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte riktigt att det kommer förändra något. Sjukvården och polisen är två instanser som det är nästan omöjligt att få rätt emot, men jag tänker inte ge mig. Det jag skrev till SoS om idag handlar om de två sista dagarna, och om inte annat kan det ju vara intressant att höra hur psyk förklarar sig för förklara sig behöver dom göra.
Fast samtidigt när jag skrev detta till SoS så blev jag så arg på dig Daniel. För allt detta är så förbannat onödigt.
Är du medveten om vad du gjort egentligen? Hur fan kunde du slänga bort allt du planerat så länge? Hur kunde du bara skita i allt och fortsätta med samma barnsliga, ja jag tycker du betedde dig barnsligt emellanåt och det vet du, manipulerande spel. Hur kunde du så fullständigt strunta i det du hade? Om jag för en sekund trott på att du verkligen ville dö, då hade jag inte ens anmält det här. Om jag för en sekund trott på att detta var din enda utväg så hade jag sörjt och accepterat det. Folk, inte alla givetvis men en del, säger att ”Nu är saker som de är” men i helvete att jag någonsin kommer acceptera det.
Jag har hört skräckhistorier om saker du sagt på avdelningen och nu vet jag jag att du blir förbannad på mig, för det blev du första gången jag sade det, men den enda vettiga läkare du hade där Daniel var hon som ville flytta dig från ”ettan”. Den avdelningen var så fruktansvärt fel för dig. Det var för fan ingen sjukhusvistelse du var på. Det var en gigantisk lekplats där du och andra patienter verkade tävla i vem som kunde kriga mest mot personalen. Detta skulle personalen ha uppmärksammat. Det för fan därför det finns skötare på avdelningarna. De ska vara den förlängda armen, och de ska observera, rapportera och åtgärda. Men på ”ettan” verkar allt bara ha varit ett enda stort jävla kaos.
Om du gett allt en liten chans så hade du bott i Göteborg idag. Dumheterna om stödboende i Umeå som någon föreslagit den 11 september…..ärligt alltså?!……du på stödboende och kvar i Umeå? Du tillbringade ditt sista år med att ha ångest över att du bodde i Umeå. Du ville ju inget annat än därifrån. Redan i augusti kan man läsa det i journalerna, och kom inte dragande med att du ändrade dig på den punkten. All bullshit du sade till läkaren den 11 sep, du vet lika väl som jag varför du sade det, och ser man på vad beslutet blev efter det samtalet så lyckades du ju igen få igenom det du ville.
Att du tyckte om den läkaren är ju heller inte så svårt att förstå…
Nu när man har svart på vitt är det också enklare att förstå hur allt låg till, men det hade inte behövt bli så. Om du svalt stoltheten, lyft telefonen och ringt! Men inte Daniel inte, nej din stolthet var så förbannat stor så oavsett om du hade rätt eller inte så betedde du dig alltid som att du hade det. Oavsett om du gjort fel eller inte var det till slut du som blev offret, och denna gång blev du ju offret på alla plan men det hade ju inte behövt bli så här.
Det är därför jag är arg och förbannad.
En del säger att din flytt till Göteborg var likadan som flytten till Umeå. Skitsnack vill jag skrika dom i ansiktet. Det var ingen impulsgrej att du skulle flytta. Det var planerat sedan ett halvår tillbaka. Att du ville ifrån Umeå kan ju dessutom inte ha kommit som en chock för någon om dom kände dig, och att du ville bo närmare din syster och systerson borde väl en amöba kunna ha räknat ut. Om det är något som verkligen kan få mig arg så är det när folk försöker få dig att vara den samma nu när du var 23 som när du var 18-20. Du ändrades du med under årens lopp och det är bara synd att folk inte uppfattade det. Fast det är klart, de har ju sin bild av dig. Kanske är det därför man så kategoriskt väljer ut vad som ska gillas och inte….patetiskt!
Det är så jävla mycket som kunde blivit annorlunda och allt detta är så fruktansvärt onödigt. In i det sista försökte du blunda för den du egentligen var, det du egentligen kände och tyckte och du försökte göra det du alltid gjort: Gå vidare och låtsas som att det regnar.
Men det du också insåg under denna sommar var att det inte alltid bara regnade utan det åskade ibland med. Om dom nötter du hade runt dig kunde ha sett det, för det finns exempel efter exempel på att du faktiskt inlett ett försök till förändring. Synd bara att dina läkare såg till att du fick tabletter som dödade varje logisk tanke i dig.
Ja, jag är förbannad på mycket Daniel, och om du varit här nu så hade jag skällt ut dig så du hade inte behövt något spray för att få håret att stå ut. Jag är förbannad på dig för du struntade i de runt om dig som älskade dig. Du lägger ner tid på någon korkad 19 åring och sedan gör du igen det som till slut blev din död. Du vägrar inse att du lekte rysk roulette med livet som insats och nu får vi som är kvar, som sörjer dig och som saknar dig stå här och vi får försöka hitta en väg tillbaka till livet.
Att vi vill ha dig kvat i det livet, fattar du det?! Fattar du hur mycket vi vill det?! Fattar du hur jävla lycklig du kunde blivit om du bara lyft den där förbannade jävla helvetes telefonen den där natten?! Fattar du hur annorlunda allt kunde ha varit idag?!
FATTAR DU ATT DU KUNDE BLIVIT LYCKLIG DANIEL!!!!!!!!!!!!!!!
Jag älskar dig, förstår du det? Jag älskar dig för precis den du är! Jag älskar dig, och älskade dig, trots dina problem, och trots att det blev så fel ibland! Jag älskade dig för det, och för allt annat. Jag älskade dig för att du var Daniel.
Du visste det, och du kände det ända tills ditt sista andetag. Hade du inte vetat och känt det hade du inte besökt de sidor du besökte hela tiden. Du hade inte sagt det du sade till vissa patienter och du hade inte legat och kramat Pippidockan när du tog ditt sista andetag.
Du visste det, och för helvete! Jag är ju här och jag älskar dig lika mycket än!
Fan ta allt! 🙁
