Av alla bilder jag har av dig, och det är ju en hel del som du vet, så är denna bilden en av mina favoriter.
Du ser så busig ut på bilden, och dessutom var det ju första gången vi träffades när denna bilden togs. Ja eller kanske inte första gången vi träffades men första gången du var här nere.
Känns som en evighet sen nu och så mycket har hänt sen dess. Nu finns du ju dessutom bara kvar i mina minnen. Det går inte riktigt beskriva hur konstigt, svårt och förjävligt det känns.
Jag har börjat prata med någon. Hon är faktiskt jättebra, och jag önskar att du kunde fått henne när du väntade på hjälp. Tror du hade gillat henne. Vi pratar en hel del om dig, om oss, om framtiden och om det som skett i ens liv. Allt handlar inte bara om dig, men mycket gör det för det är ju det som gjort att man mår piss och skit just nu.
Idag talade vi mycket om sorg, om min sorg, och om hur jag hanterar den.
Sorgen efter dig Daniel har inte varit lätt ska du veta. Den har varit svår på så fruktansvärt många sätt men också så förvirrande. För som du alltid gjorde lämnade du efter dig frågetecken och många av dom frågorna kommer vi aldrig få svar på, det vet jag. En del frågor däremot uppstod på de mest konstiga sätt. En av de frågor som jag kastades inför var hur och vart vi egentligen stod hos varann. Mycket för att det dykt upp människor lite här och där som kallar sig för allt från pojkvänner till nästan pojkvänner.
Egentligen skulle man kunna skratta åt det, och det har jag ibland gjort. Senast idag faktiskt skrattade jag åt det.
Jag stod framför dina kort och började asgarva och tänkte ”Så typiskt dig Danne”. För någonstans finns det en komik i all sorg när det gäller just detta. Det blir som en sådan där dålig långfilm bara.
Samtidigt blir det nästan helt sjukt att prata med folk som självutnämnt sig som om inte till pojkvänner så nära inpå och som sedan får veta att vi skulle gifta oss men ändå inte vill inse att något inte stämmer. ”Jaha, så kul”, blir svaret och sedan tillägger man ”Men jag vet att Danne älskade mig” . Jo, för det är klart man vet det när man pratat i telefon och på Skype i 1 eller 2 veckor.
Det som blir ännu mer sjukt i hela situationen är att sedan väljer man att fullständigt visa respektlöshet och man beter sig som en tioåring på nätet. Gud, du måste skratta i din himmel nu Tussen. För visst ser det roligt ut när vissa kategoriskt väljer att inte klicka gilla på mina inlägg på din minnessida medan de gör det på alla andra. Det är ju iofs inte viktigt om de klickar där, men de klickar gärna på allt som inte Walle skrivit. Haha, det är så dumt 😀
Men vet du Tussen, jag skiter i dom. Mest för att det var ju jag som kallade dig för Tussen. Det gjorde inte dom.
Dom kände dig inte, så därför bygger de upp en Daniel som inte finns eller fanns. Det var inte dom du tänkte på 4:09 den där fruktansvärda natten. Det var inte deras docka du bar med dig överallt. Nej, dom var inte med, men de trodde det.
Om dom vetat allt så hade de inte betett sig som de gör, för hade de vetat allt hade dom förstått. Fast de väljer inte vilja se, utan istället bete sig som….tja….idioter.
Kanske var det därför du ringde mig istället för dom. Jag funderar på det ibland, att du faktiskt valde bort folk i din stad för människor som bodde 90 mil bort istället när du behövde stöd eller hjälp, och som jag skrivit innan så var det ju inte så att din telefon direkt rök av all aktivitet när du var här.
I början mådde jag faktiskt jävligt dåligt över detta, men jag gör inte det längre. Jag låter dom hållas. Jag vet ju att om du kom tillbaka till vår jord skulle du be dom fara åt helvete, en efter en. Om det var något du inte gillade så var det ju sånt där. Jag har ju som du vet en del av dom som ”vän” på Facebook men jag kommer ta bort dom idag. Vad ska jag med dom till liksom? Det är ju inte så att vi delar något med varandra. Jag trodde faktiskt, i min enfald, att man kunde stötta varandra i sorgen efter dig, men så blev det inte. Så därför ryker dom. De som blivit mina vänner, ja dom finns där och dom kommer finnas där. Resten kan kiss my ass så att säga.
För den delen, de hade inget sånt sött smeknamn på dig heller som jag har. Vågar dessutom påstå att du inte gillade att krypa upp i knät på dom heller.
LOL! Kommer du ihåg när köksstolen rasa ihop! Ja, det gör du för du var här då. Hos mig.
Älskar dig och saknar dig Daniel. Kan inte skriva det ens utan att börja gråta.
Nu ska jag fortsätta med min bok om oss. Jag läste faktiskt igenom det jag hunnit med igår och idag, och jag kände att du skulle älskat det här. Allt tar jag inte med. Vissa saker är bara mellan oss, men det som står med är starkt och bra. Du kommer kunna hjälpa andra och det vet jag att du ville göra.
