Kommer du ihåg vad jag skrev redan för flera veckor sedan Daniel? Att jag inte skulle ge upp! Att jag lovade dig att detta inte kommer gå förbi och bli något som dränks i statistiken. Jag har börjat nu, och jag tänker inte ge mig förrän en ändring är skedd.
Jag måste göra detta. Jag måste göra detta för mig, för dig och för alla andra. För så mycket är fel Daniel, så mycket är så jävla helvetes fel!
Du tog inte livet av dig. Du vet det, jag vet det, vi som känner dig vet det. Du ville inte dö. Du visste kanske inte riktigt hur du skulle leva heller, men du ville inte dö. Jag blir så förbannad när jag läser att folk skriver ”Han valde att avsluta sitt liv” för det stämmer ju inte.
Kommer du ihåg när vi brukade prata om att när du flyttat ner, ja då skulle du och jag sätta ihop en skrivelse om vad du anser om vården du fått och alla brister den visat upp. Vi skulle berätta om hur det var att få olika läkare hela tiden, nya mediciner hela tiden, och hur man blir bemött. Du var så arg ibland och jag lyssnade, jag skrev ner det du berättade och jag försökte stötta dig. Du sade hela tiden att du ville berätta för du ville att andra skulle slippa gå igenom det du gick igenom. Vi pratade ofta om det du och jag. Att du ville göra saker bättre för att ingen skulle behöva gå igenom det du gått igenom.
Sedan du lämnade oss har jag varit arg, ledsen, förtvivlad och förvirrad. Jag är fortfarande allt av det där, och vissa dagar känner jag mest att jag bara vill ge upp, men en känsla av att jag inte orkar sitta ner och bara sörja har tagit tag i mig allt mer. Jag vill inte att du bara ska bli en i statistiken. Jag vill att du ska sitta i din himmel och känna att någon gör något för att göra samhället bättre, och det ska bero på dig. För det förtjänade du och jag vill du ska vara stolt över mig. Jag behöver det Daniel, jag behöver känna att du säger ”Go Walle”, som du alltid sade när jag fick mina utbrott och när åsikterna flög. Hur många gånger brukade inte våra samtal avslutas med att du log när jag exploderade på svensk psykvård och du sade att du älskade mig när jag blev arg. Då älskar du mig mer än någonsin nu Daniel för jag har aldrig varit mer arg än nu.
Så jag har börjat nu min älskade vän. Jag har startat ett litet evenemang på Facebook, bara för att se hur många som egentligen kommer gå med. Där ska vi tända ett ljus den 10 november för alla de som inte finns med oss mer. Jag vill att vi ska tänka på alla dom som inte finns kvar men som vi kunde ha räddat, men jag vill också att det ska bli ett startskottet för någonting mer. För vi måste gå ihop och göra psykvården bättre. Vi måste se till att människor med psykisk ohälsa får den vård de ska ska.
Du sade en gång att det kändes som att du ”inte passade in på psyk heller”. Kan något bli mer fel än så?
Jag såg det. Du skulle aldrig ha varit på den avdelningen. Du blev sämre där och du fick inte det du behövde, men det verkade inte finnas andra alternativ. Inga andra alternativ än mer mediciner, mer mediciner och mer Lyrica.
Gud hjälpe mig Daniel vad jag hatar Lyrica.
Så jag har börjat Daniel, och jag tänker inte ge mig. Hur och var jag ska gå vidare, det vet jag inte än till fullo.
Som du vet skriver jag på vår bok. Den boken kommer bli en berättelse om hur jag såg på det. Hur jag som stod utanför och tvingades se på när en person sakta bröts ner reagerade, tänkte och kände. Får jag ingen som publicerar boken kommer jag göra det själv. För din historia ska berättas. Inte allt för vissa saker har folk inte med att göra, men jag vet att du ville det här. Du sade det till och med till andra. Du berättade att jag och du skrev om dig och ditt liv.
Jag vill starta en kampanj, en nationell kampanj som tar upp att svensk psykvård är åt helvete. Kanske kommer jag nå dit, men jag kan inte lova något Daniel. Det jag lovar dig är att jag ska försöka så mycket jag kan och orkar.
För jag måste göra detta. Jag är på väg att brytas sönder i min sorg, och jag behöver göra något bra, och jag behöver göra något så att jag känner det jag skrev innan. Att du är stolt över mig.
Älskar dig Daniel. Älskar dig så innerligt.
