Tänk om du vetat vilken sorg det är nu. Tänk om du känt hur älskad du var och är, och tänk om du någonsin förstått hur många det fanns där ute som älskade dig för den du var. Tänk om du vetat och känt allt det Daniel, ja då kanske du funnits kvar idag.
Nu är du borta, och jag kan inte förstå det än.
Vår vänskap och vår relation var full av berg och dalar, men att veta att vi aldrig mer kommer prata, att vi aldrig mer kommer ses och att du är borta för alltid. Det är overkligt.
Jag hoppas att du har ro nu älskade Daniel. Jag hoppas att du nu kan få frid. Fast mest önskar jag att du kunde fått känna den friden här, men livet är inte alltid rättvist. Du lämnade oss alldeles för ung, med ett liv framför dig. Nu är vi andra kvar med saknad, sorg och förtvivlan.
Vila i frid Daniel, älskade Daniel.
