Till Daniel: Den 11-13 aug 2012, vilka dagar!

Kan inte sova, fast jag borde sova. Jag har börjat plugga förstår du. Japp, jag är student nu Daniel!
Ska jag vara helt ärlig är det en halvt påtvingad utbildning men den är roligare än vad jag trodde den skulle vara, och det går framförallt bättre än jag trodde så jag ska inte klaga. Fast idag skulle jag ägnat det sista åt att skriva klart en inte helt jätteroligt arbete om arbetsmiljö och sånt, och låt mig bara säga att just det ämnet är pisstråkigt.
Jag var ute och gick lite innan. Jag sover inte hemma inatt så jag har vandrat lite i Masthugget. Vet inte om du var här någon gång men detta område hade du gillat. Detta är så mycket Göteborg det kan bli liksom.

Jag kom att tänka på de där dagarna den 11 – 13 aug förra året. De där speciella dagarna. Sådana där dagar som antagligen en del av ditt umgänge lite småtyst till varandra säger att jag överdriver betydelsen av eller kanske att de inte hände, men vi vet ju vad som hände. Hade dom ringt dig kanske dom vetat det också, men dom blev ju bästisar med dig efter att du dog…

580061_10151031943843871_1404893834_nTänk vad ett snabbt kort kan göra! Det där kortet på stenen som jag tog på dig den 11 aug i Trädgårdsföreningen, och vad det kortet kommit att betyda för mig sen. Ja inte bara mig ska du veta. Tommy, denna underbara människa, han har också kortet med dig på stenen uppsatt på väggen. Jag blev så rörd när jag såg det ska du veta. Han saknar dig också Daniel, något så in i helvete saknar han dig. Han är en fin vän Tommy.

Tänk om Kevin inte gått och kissat med Jennie just då. Ja då hade kortet aldrig tagits. Det finns en hel serie kort på dig därifrån. Du satte dig ner och jag gick runt dig med kameran, men detta blev absolut det finaste av alla och till och med du själv var ganska nöjd med det. Kommer ihåg att du lade ut det på din egen Facebook efteråt.
Innan det hade vi käkat kinamat. Kevin hade en röd bil med sig som han körde med överallt på bordet och det var faktiskt första gången jag också fick ”lära känna” Blixten McQueen. Jag hade ju aldrig sett filmerna ”Bilar” och ”Bilar 2”. Det har jag gjort nu kan jag lugnt säga.
Du blev så glad där på kinakrogen för jag hade fel! Jag hade tagit fel datum när du skulle åka tillbaka till Umeå efter Londonresan, och det gjorde du superglad kommer jag ihåg, haha!
23387_10151165945451610_544004127_nSedan gick vi till Trädgårdsföreningen och flera kort togs. Kort som då var viktiga men som idag är en påminnelse om dig, om oss, om allt och samtidigt så sorgliga. Ändå är jag glad att jag har dom korten, och alla andra kort.

Jag kommer ihåg att du promenerat till stan för att möta Jennie och Kevin den dagen, och vi hade gått över Göta Älvbron. Detta hade i sin tur resulterat i att ditt hår, enligt dig själv, inte låg helt bra men den krisen kom vi över snabbt och sedan var eftermiddagen hur mysig som helst. Det var ju också där vi bestämde att Jennie och Kevin skulle följa med på Lotta på Liseberg på måndagen. Vare sig jag eller Jennie längtade väl så där jättemycket direkt men vi tyckte det var roligt för din skull, och dina förväntningar var så stora så det räckte för alla tre.
009Det var ju också då du tog bilden på ekorren som jag och Jennie hade så mycket roligt åt. Undra egentligen vad den ekorren tänkte om dig när du stod och, i vad som kändes som en evighet, plåtade den. Fast det blev ju ett bra kort till slut :P, och snygga stenar och trädstammar runt! Vet du att det skämtet funkar än! Jag älskar att lite då och då kommentera ett kort på någon med att kommentera allt annat än just det som är tanken med kortet.

Efter det åkte vi hem. Jennie och Kevin till sig och vi två till mig/oss.
Sedan blev det kväll….

ringDen kvällen Daniel. Ja den kvällen glömmer jag aldrig för vilken kväll det var. Jag tror ärligt inte jag känt sådan lycka innan som jag gjorde där med dig i köket den kvällen. På det mest oromantiska sätt man kan komma på lyckades vi göra saker så romantiska och allt kändes där bara så rätt, så fint och så naturligt. Den kvällen den 11 augusti 2012, vår kväll.
Vet du om att jag har flaskan som vi delade på kvar? Den står i vinskåpet fortfarande, och lär få stå där. Det är lite kvar och det skulle vi ju dela en annan gång bestämde vi. Så den får stå där som ett minne.

Söndagen den 12 var bara en mysdag. Det var då vi började se på ”riget”, och det var då du fick den briljanta idén att lära dig danska. Om jag var en bra lärare vet jag inte, men jag lärde dig vad smörgås, potatis och fläskstek heter på Danska, och jag lärde dig att alldeles perfekt säga ”Jeg elsker dig”. Det svåra var att liksom trycka bort Norrländskan. Jag skrattade så för du var annars så bra på att prata ”lite” norrländska, men av någon anledning ville den dyka upp i danskan, och danska och norrländska funkar liksom inte ihop.
På kvällen lagade vi våran gratäng med kassler och sedan såg vi på mera ”Riget” och lyssnade på George Michael innan vi somnade tätt ihop.
Sedan blev det den 13 aug och dags för Lotta på Liseberg.

Jag hade läkarbesök den dagen. Då mina njurar delvis lagt av på grund av min behandling skulle jag få dialys och den drog ut på tiden. Jag kommer ihåg hur nervös du var och när jag inte hade svarat dig på dina SMS blev du ännu mer orolig. Du hade skickat ett tiotal sms under tiden dialysen pågick och jag kommer ihåg känslan av hur glad jag ändå var att någon var orolig för mig. Kanske en egotrippad känsla, men det bjuder jag på.
Något jag starkt minns var hur fruktansvärt sliten jag kände mig när jag åkte till stan, och egentligen ville jag bara hem, men jag visste hur du sett fram emot Lotta så jag kände att jag fick rycka upp mig. Jag kommer till och med ihåg var i stan vi träffades. Det var utanför Hobbex på nedervåningen av ”femmanhuset” och bara att se dig gjorde att jag glömde av att jag var helt slut. Jag kommer också ihåg att jag lite skrytsamt sade till Jennie ”kolla in sugmärket Daniel har på halsen” och du visade sedan upp det. Gud Daniel, din syster måste tyckt vi var som två 13 åringar! 😀
Sedan tog vi en stilla promenad och jag fick Kevin att springa runt benen på dig och ropa ”Mobor Danne e gammal!”. Just den biten tror jag att jag uppskattade mer än dig, för Gud vad roligt jag hade åt det. Sedan var det då dags för Lotta på Liseberg!
Vi fick sitta  och vänta i evigheter, en timme tror jag det var, innan programmet, och någon dum brud från TV4 tjatade på publiken om hur alla skulle släppa alla ballonger de delade ut samtidigt på given order. Jag vet att jag var enormt röksugen och pissnödig men de va bara att stå ut. Innan vi satt oss hade jag vunnit, eller någon vann i alla fall, en låda med bilar som Kevin satt och lekte med sina öronproppar instoppade i örona. Han var så sanslöst söt och jag tror inte han tappade bilarna mer än 10 gånger eller nåt 😛
Lotta_001(pp_m1342933461_a30_pBR)Sen började då Lotta och din lycka var verkligen total. Du hoppade, dansade, skuttade under hela programmet, och jag skämdes så jag höll på att dö när du och Jennie ropar högt som fan när David Lindgren kommer ut på scenen och Lotta säger ”Han är från Skellefteå”, sen hoppade du igen. Jag vågar säga att både jag och Jennie är idag så sanslöst glada att du fick uppleva det där för ingen har någonsin varit på Lotta på Liseberg och varit mer glad än vad du var då.
Jo! Innan Lotta hade vi ju haft en manlig tävling också. Jennie skulle vara domare i vem som drack öl manligast. Jag vann! Hurra! Som sagt, som två 13 åringar….

När vi kom hem den kvällen så kommer jag ihåg att du frågade om jag kunde sätta på kaffe medan du tog en dusch, vilket är ganska förståeligt med tanke på den träningspass du ägnat kvällen åt. Efter det kom du ut i de där gräsliga gröna joggingbyxorna som du alltid hade på dig här. Dom som också är sparade.
Sedan drack vi lakritsshots, en massa lakritsshots

heart_53707370Vad jag minns dom dagarna Daniel, och under tiden jag skrivit detta har tårarna kommit igen. När ska jag egentligen sluta sakna dig så här och när ska jag gå vidare?
Eller vidare har jag gått, men den där kärleken jag känner till dig finns där så starkt än. Jag klarar inte av att släppa in någon i mitt hjärta, och jag vet inte om jag är löjlig eller om det är normalt.
Tommy sade till mig häromdagen, ”Herregud Walle, det har bara gått ett år”, och kanske ska jag lyssna på honom. För jag vill liksom fortfarande inte ”Byta ut dig”. Det beror mycket på att jag anser att vi aldrig fick den chans vi båda förtjänade. Jag tycker fortfarande att vi var värda så mycket mer ihop, och att du var värd så mycket mer än det du fick.
För jag ville ha fler dagar som de jag berättat om. Jag ville vi skulle sitta varenda gång på Lotta på Liseberg, bara för att du älskade det så. Jag ville ju lära dig mer danska ju och jag ville ju att vi skulle få allt det vi pratade om. Framförallt ville jag finnas där för dig medan du gick genom den resa du påbörjade tidigt den sommaren, och jag ville stå bakom dig tills du gick i mål.

Ser du mig där du är nu Daniel? Ser du Jennie och Kevin? Ser du hur stor han blivit och ser du hur Jennie kämpar och hur bra hon är på det? Du har världens finaste syster, men det visste du redan. Det sade du ju till mig. Dina andra syskon har jag ju inte träffat så mycket så dom kan jag inte säga att jag känner, men Jennie känner jag och hon är det bästa jag har i mitt liv. Jag lovar dig att jag kommer aldrig svika henne och jag ska finnas där för henne i alla väder. Det har jag känt sedan innan du togs ifrån oss, och det känner jag bara allt starkare. Hon har blivit min egna vän idag, och även om jag vet att du inte var alldeles helnöjd över min förtjusning i henne så vet jag att du idag skulle tycka att det är bra att vi har varandra och haft varandra detta år.

Jo, livet går vidare för oss alla, och det har det väl redan börjat göra, men sorgen jag och Jennie har finns där men vi kan dela den med varandra och det gör vi. Det är bara så fantastiskt att ha henne. För med henne kan jag gråta, skratta och prata, och vi pratar om allt och inget varje dag.
Kevin är det samma sak med. Det är ingen överdrift att säga att han räddat mitt liv. För Kevin är på så många sätt livet. Han får en att se att det finns en framtid, ett hopp och en vilja att gå vidare. Utan mina kvällar med Kevin när vi sett på ”Bilar”, och Pippi och när vi lekt, varit på Zoo, Slottsskogen, Universeum, Liseberg, i stan och allt annat, ja då hade jag gått under.
Jag drömmer fortfarande om att vi skulle varit barnvakt ihop och medan du var den busige så skulle jag bli Farbror Walle som läste sagor. Antagligen hade ni båda gillat det lika mycket, och du hade antagligen somnat före Kevin 🙂

dannesmyckeJa det finns glädje i mitt liv, men så kommer såna här stunder. Sådana stunder då jag bara vill ha dig här, prata med dig, krama dig, finnas där med dig. Sådana stunder som var du & jag. Sådana stunder jag aldrig upplevt med någon annan. För min relation med dig var så annorlunda mot allt annat jag någonsin upplevt. Stunderna med dig saknar jag enormt mycket, och kommer väl kanske alltid göra.

Jag brukar avsluta mina brev till dig med orden ”älskar dig, in i evigheten”.
Ta åt dig av dom orden idag Tussen min mer än någonsin tidigare för jag menar det så enormt.

Älskar dig, in i evigheten

/Din Walentine

 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.