Satt och tänkte på när jag hälsade på dig vid Sävenäs sist. Det var förra söndagen.
Jag skrev ju lite om det redan dagen efter men det var en sak som jag inte skrev om då tror jag och hela saken är så kluven för mig.
Vi hade varit vid Storforsen innan och sedan handlat men sen ville jag till dig. Jag bara kände att jag ville va hos dig en stund för det hade jag inte hunnit med sedan jag kommit till Norrland. Så vi åkte alla dit och alla hälsade på dig. Även Joacim som var med oss hälsade på dig. Han känner du inte men han känner dig kan man säga. Utan dig hade jag inte träffat honom på de konstiga vägar som jag stötte på honom på.
Efter en stund ville jag vara själv med dig, som jag alltid vill, och satte mig ner ensam vid din sten och pratade lite. Det var den 15 september detta skedde och du vet ju vem som fyller år denna dag, Kevin, och innan det blev försent ville jag säga grattis till honom.
Jag pratade först några minuter med Jennie och sedan med Kevin.
Det var så jävla sött att höra honom hur lycklig som helst berätta om sin fantastiska dag, men samtidigt gjorde det så ont i mig med tanke på var jag satt.
Tårarna fullständigt forsade fram när han berättade att han fått 15 presenter!, och detta samtidigt som man gjorde allt för att låta glad för det var ju Kevins dag!
Han berättade att han hade fått en kulbana, och mamma hade bakat tårta och allt hade varit så roligt, och dessutom var han stor kille nu!
Allt blev liksom så overkligt. Där sitter jag vid din grav, och pratar med pojken du älskade över allt annat på jorden och allt blev så jävla hemskt bara.
Efter samtalet grät jag ännu mer. Jag grät för ditt öde. Jag grät för oss. Jag grät för Jennie, för Kevin och för din familj och jag grät över det jävliga som hänt, och jag pratade med dig hela tiden, och skällde lite på dig också för du skulle ju firat Kevins dag tillsammans med honom.
Sedan slog mig ändå tanken att det kändes bra att, när saker nu är som de är, ändå ha fått sitta med dig när jag pratade med Kevin om hans födelsedag. För även om du inte är med oss, så är du ju där. Närmare dig än så går inte att komma idag, och på ett sätt kändes det som att du, Jennie, Kevin och jag i alla fall lite fick vara ihop den där dagen.
Du var med och fick höra om hans dag, och allt annat. Morbror Danne va med, och kommer alltid vara med.
Det kommer dröja tror jag innan vi ses igen vid Sävenäs, men tro inte att jag glömt dig. Jag kanske inte kan tända ljus själv där för dig, men här hemma brinner det ljus för din skull.
Älskar, in i evigheten.
Vi ses snart
/Walle
