Jag sitter i Burträsk nu. Fattar du, jag är i Burträsk! Ett sånt där ställe som man liksom bara hört talas om nere i Göteborg, men här är jag! På stället dom gör Västerbottenost.
Sover hos Helen och David här, och de har de så mysigt här.
Kommer från din grav nyss. Har redan hunnit vara där två gånger idag. Första gången för jag ville ge din syster en kram innan hon åker ner till Göteborg. Fattar du vad jag saknat Jennie och Kevin?!
Sedan sent på kvällen åkte jag, Nadia, Helen och David ut till dig. Jag satte om blommorna lite och städa. Jag tänkte att jag fick ju aldrig städa din lägenhet, så jag fick göra detta i stället. Inte för att det behövdes göras något direkt men jag tror jag behövde det för att känna mig delaktig bara.
Det är inte klokt egentligen Daniel, Jag har i 2 dagar pratar med Gud och alla myndigheter om dig, och ändå känner jag det där tvivlet om oss. Varför kan inte jag så enkelt känna det som andra känner? Jag lever för att ge dig upprättelse men samtidigt är jag rädd för att….ja jag vet inte
Vid graven bröt jag ihop. Jag ville läsa mitt tal för dig. Det jag inte fick läsa i kyrkan. Så vi stod där och jag läste, men sedan börja jag flänna så mycket så jag klarade inte av att läsa allt. Ändå kändes det bra att göra det, för din skull, för min skull och för vår skull.
Det hände något så konstigt bara. När jag började läsa kom regnet, och i samma stund jag slutade läsa slutade regnet att falla. Dom som var med mig reagerade först på det, men nu kan jag inte sluta tänka på det. Var det du som sade något Daniel och är det just det jag känner nu att det är?
Jag saknar dig så förbannat mycket nu. Jag sitter här med tårar i ögonen och skriver i tysthet för att inte väcka Helen och David men på ett sätt vill jag bara skrika rakt ut att allt är så jävla fel. Det har varit två dagar som handlat om dig, och det har känts bra. När jag vaknar i morgon är det en sak till som ska göras men sedan ska jag ha lite semester men du kommer vara med mig, och just nu känner jag mer än någonsin att du är med mig.
Men det hjälper inte tårarna för jag vill krypa ner nu och lägga min arm om dig. Jag vill krama dig hårt, och sedan vill jag kyssa dig, säga Godnatt till dig och ligga och lyssna på dina andetag.
Jag är ingenting utan dina andetag Daniel.
Jag är ingenting utan dig,
Jag behöver dig.
Jag är ett med dig.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
Finns ingen som du Walentine, det du har gjort nu i snart ett års tid är något som vissa andra borde ha gjort, det bevisar bara vad daniel betydde för dig, och du betydde lika mycket för honom. Du är en fantastisk person, är så glad över att jag har fått träffa dig, hade helst velat träffa dig tillsammans med Daniel. Men du är en del av Daniel nu, och det kommer du föralltid att vara, även om han ligger där han ligger, jag är glad för att han fick lära känna dig, och ha dig den sista tiden i sitt liv. Utan dig hade han varit borta förlängesen. Du är guld värd tänk på det <3 / Nadja