Kommer du ihåg när jag visade dig mina kläder från när jag var liten. Du tyckte dom var så retro, och jag försökte förklara att när dom kläderna kom var dom inte retro nånting alls 🙂 Ibland märkte man av att de skilde sig något år mellan oss :p
Jag fick Kevin att testa mina gamla byxor igår. Dom satt perfekt 🙂
Kevin sov här inatt, och allt gick hur bra som helst. Vi har tittat på film, melodifestivalen och lekt och pratat. Kevin är nog den nyfiknaste ungen som finns. Han vill veta allt om allt, och det är så jäkla mysigt att sitta och berätta saker för honom för han lyssnar med stora öron på allt man berättar. Nu vet vi till exempel att Lejon lever på Savannen och Tigern lever i djungeln.
Tänkte på dig så inatt Daniel. När Kevin hade somnat satt jag och tittade på honom en stund. Han sov så djupt på samma sida som du sov på exakt 6 månader tidigare. Jag tror inte det finns några ord som kan förklara hur viktig Kevin blivit för mig denna tid och han har så enormt hjälpt mig med känslan att livet måste gå vidare.
Fast du skulle varit här! Du skulle passat Kevin också ju! Du skulle ju varit här och hjälpt Jennie och som skulle funnits där som den underbara morbror du var. Ju längre tiden går desto mer fel blir allt. Ju mer jag får veta desto mer förbannad blir jag. Inget i ditt liv var som det skulle, och inget i ditt liv verkar få vara normalt ens när du inte längre finns kvar hos oss. Likgiltigheten dödade dig, och den likgiltigheten har jag förklarat krig emot.
Skriver mer sen till dig idag. Har så mycket jag vill säga till dig nu.
Älskar dig!
/Walle
