Till Daniel: Söndag med funderingar

Hej min tuss ♥

Det är söndag eftermiddag och jag sitter här med mitt kaffe och en cigg. Har varit ute och vandrat lite men min fot börjar ge sig till känna så det blev ingen långpromenad direkt.
Man märker att det är vår för då är alltid fotjäveln värst men man ska inte klaga. Bara den håller under sommaren så är jag nöjd. Den dagen den lägger av så jag inte längre kan vandra mina mil uppe i Norr så ger jag upp men vi är inte där än. Det är dessutom så mycket annan skit med mig just nu med ständiga läkarbesök så en trasig fot är väl inget egentligen. Vi får se hur det går men just nu känns den delen av framtiden inte helt positiv. Man tar en dag i taget i alla fall, och framtiden får utvisa…

Jag känner att vi närmar oss Maj. Mitt humör är skit och jag mår ganska skit. Tänker på dig mycket nu vilket jag alltid gör extra när livet har för många frågor. Samtidigt närmar sig vår dag. Den där dagen då mitt liv förändrades totalt.
Jag hade behövt en sådan dag nu. Jag hade behövt en dag där allt bara från en sekund till en annan kastades omkring och något nytt började byggas. För just nu Daniel står jag i exakt samma position som jag gjorde då för sex år sen.
Jag vill så gärna ha nytt jobb. Det är sjukt egentligen. Då arbetade jag inom äldrevården och nu arbetar jag med IT men står i samma gyttjepöl nu som jag gjorde då. Jag har en arbetsgivare som inte på några sätt uppskattar mig. Jag har kollegor som gör det men arb.givaren gör det inte. För min lön är ett stort skämt och trots att jag i över ett halvår arbetade ungefär 150% på en 50% tjänst blev uppskattningen, löneökningen, ett skämt. Fast det är mycket som är ett skämt just nu. 4 veckor till har jag bestämt mig för att ge det. Har inget hänt sen skiter jag i det. Då kommer jag upp Danne. Ja inte upp till dig men upp i Sverige.

I fredags var jag social en stund med några efter jobbet vilket sedan har resulterat i att jag hela helgen varit som en zombie. Jag vill bara vara för mig själv och helst ligga och se rakt in i väggen.  Jag orkar inte med någon och det enda jag trivs med är ensamheten.

Jag avskyr Walle och jag hatar det liv han/jag lever men känner samtidigt en större vilja än någonsin att förändra det för jag är värd mer. Det är kanske en lärdom jag fått de senaste åren. Just att jag är värd mer än en massa jävla skit.
Demonerna finns där, tro mig! Jag fick det bekräftat för några veckor sedan när jag gick förbi mitt gamla jobb. Bara att gå förbi på trottoaren utanför gav mig en sådan total ångest och minnesfloden som kom över mig blev nattsvart. ”Ni hann ju inte gifta er” ekade i skallen på mig så nog finns demonerna där. Tänk va! Jag fick inte ta ut enskild angelägenhet för att gå på din begravning men en annan fick det för att personens hund dött. Det är skillnad på folk och folk!

Jo demonerna finns där och jag lär alltid bära omkring på alla de där minnena men ändå känner jag att jag är värd något bättre. För trots att jag avskyr mig själv i alla former så vet jag att jag inte är helt värdelös. Jag vet mina kvalitéer och det är mer en förlust för andra om de inte ser det. Fast så är det ju med hela Sverige idag. Oavsett hur värdelös du är så kan du bli något om du bara bluffat dig igenom en utbildning. Sådant lär man sig när man går in på LinkedIn t.ex. Finns det någon mer vidrig ”Runka till din egen spegelbild” än den sidan?
Jag sitter ibland och skrattar högt när man läser om ”Idag var vi på en mycket utvecklande kurs i personlig utveckling” och där sedan kommentarerna hyllar kursen, personen som skrev inlägget och sig själva.
Efter det är det tyst för personen som skrev inlägget om den fantastiska kursen har redan glömt vad hen lärde sig och nästa inlägg blir ”En bild på vitsippan i min trädgård innan jag far in på möte där vi ska diskutera vilket kaffe vi ska köpa in till maskinen”

Jag vet min kraft och jag vet vilka enorma resurser jag bär på. Den här sidan är ju ett exempel på det. Jag har dessutom fortfarande kvar saker att göra i efterdyningarna av sidan. IVO ska bort! Inspektionen för vård och omsorg som den ser ut idag ska bort bort bort! Det är ett av mina livsmål och där kommer jag aldrig att ge mig. Någon mer misskött skitmyndighet än IVO finns inte och jag känner att jag snart är där igen för att börja fajtas på nytt. Fall som på alla sätt är bedrövliga finns det gått om. IVO’s handläggningar i vissa fall är som en bukett av ”hur man inte ska göra”. Som så mycket annat i det här landet är idén strålande med en myndighet som ska granska så säkerheten för patienter och andra är på topp men IVO misslyckas gång på gång och de gör det därför att förutsättningarna från början var ett skämt. Det blir ofta så i Sverige. En bra idé urvattnas tills det inte finns något kvar. Därför är myndigheten ett skämt, och därför dör folk i högar därför att det finns ingen som slår näven i bordet. Jag vet hur jag ska göra det för om det var något jag lärde mig när ”kriget” mot NUS härjade som värst så var det att ”Skapa opinion från folket” och det är jag en jävel på att göra.

Faktum är att jag drömmer om att på heltid få bli en nagel i ögat på myndigheter och politiker som inte tar sitt ansvar när det kommer till frågor som självmord, dödsfall inom psykiatrin etc. Tänk om man fick viga sitt liv åt det Daniel?! Tänk om man fick arbeta för att inte fler som du blir medicinförgiftade och sedan spottade på?! Tänk om man på heltid fick arbeta med att se till att vårdgivare inte ljuger i sina egna internutredningar?!
Vem vet vad framtiden har att ge mig. Kanske har den ingenting. Kanske är jag död om ett halvår. Kanske blir jag anfallen av en björn nästa gång jag vandra ensam i skogen i Västerbotten (i och för sig ett jävla coolt sätt att dö på) men tills dess att det blir så vill jag känna mig nyttig. För det är just det jag inte känner att jag är just nu: Nyttig.

Nej, nu ska jag sluta skriva en massa flum. Jag ska gå och diska och sedan baka. I morgon ska jag bjuda några kollegor på lunch/middag. Det blir hemlagad potatissallad med färsbiffar och hembakat bröd. Hoppas de kommer tycka om det.

Fan va jag saknar dig Daniel. Jag saknar dig så det gör ont. Jag hoppas du vet det.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.