Till Daniel: Så börjar då de nya livet

Hej min vän ♥

Det är söndag och här sitter jag och skriver till dig i himmelen.
Jag har en fruktansvärd ångest över att semestern är slut och i morgon ska man börja jobba igen…..Usch

Har tänkt så mycket på dig i helgen. Gud Daniel vad jag önskar att jag inte var så förbannat datumfixerad! Vad jag önskar att jag inte kom ihåg allt och ibland önskar jag att jag bara fick glömma glömma glömma.
Jag hatar den där tiden! Jag h a t a r den!
Allt som skedde nu. Tiden då allt gick i 500km/h och jag emellanåt inte hann med även om jag försökte. Jag som skulle vara den starka och duktiga och ha koll på allt. För det var så mycket som skulle fixas och medan medicinerna som läkarna förgiftade dig med tog över allt mer fick jag försöka ännu mer att planera flytt, livet, oss, läkare här nere och framtiden.
17 augusti…det var dagen de skrev på din dödsdom. Det inser man så här i efterhand när man läser journalerna. Varför i helvete gav dom dig Heminevrin och varför i alla helvetes jävla as gav de dig dubbel dos?

Nej, jag ska inte tänka på det nu! Jag ska istället tänka på de fina minnena. Som Lotta på Liseberg eller på våra samtal på nätterna. Då gick det prata med dig för då fick du inga mediciner. Jag ska tänka på hur jag låg här i min säng och du låg i Umeå och viskade för att inte väcka den som delade rum med dig på sjukhuset. Jag ska tänka på hur vi planerade och hur du längtade hit ner. Sådant ska jag tänka på!

Så i morgon är det jobb igen. Jag har som sagt ångest över det men ska gå dit, göra mitt jobb och gå hem. Jag har hela denna vecka planerat för hur mitt liv ska se ut från och med i morgon. Små steg i planeringen för att komma någonstans dit jag vill. Jag kommer inte fixa allt tills denna vecka är slut men små steg framåt ska jag ta.
Jag tror jag behöver lära mig det: Att just ta små steg framåt. Jag är som du var, allt eller inget och det funkar inte alltid.

20160729_221845Jag är så glad efter min resa i Norr. Den gav mig en sådan kraft och jag hoppas att jag kan hålla fast vid den. Jag skulle behöva spara delar av den i en burk och ta en bit när jag känner att jag tvekar. På så sätt skulle allt hålla längre men någon sådan burk har jag inte. Istället har jag mina kort och mina minnen. Jag har lagt en solnedgång i Skellefteå som bakgrund på skrivbordet på datorn. Varje gång jag ser bilden ler jag lite och tänker på de stockholmare som jag hörde skrika ”Kolla solen!” när jag stod och såg på den. Vi är många som blir tagna av det vackra i Norr, den saken är klar.

Så jag har i alla fall varit duktig denna vecka. Jag har förberett mig på hur jag ska lägga upp mina dagar och nu ska det äntligen bli till nytta av att jag valt att bara arbeta 50%. Jag gör det jag ska och går sedan hem och sedan får GBG gärna rasa ihop om det vill. Jag är i sammanhanget en fullständigt oviktig person och det jag gör på arbetet kan ett väldresserat marsvin klara av.
Det jag gör hemma däremot kan bara jag klara av och därför är det så viktigt att jag tar i tag i det och det ansvaret ligger på mig och absolut ingen annan.

Jag tänker på när vi satt vid köksbordet här hemma efter Lotta på Liseberg. Du hade tagit en dusch och satt i de där gräsligt fula gröna joggingbyxorna och vi planerade för nästa sommar. Ja eller du planerade väl mest för vi skulle gå på alla Lotta och Gud så kul vi skulle ha! Det var liksom ingen idé att jag snällt försökte förklara att Lotta på Liseberg inte var mitt favoritprogram. Vi skulle gå och därmed basta. Sedan planerade vi mer och du längtade så till jobb och skola och….Ja så mycket framtidshopp det fanns då Daniel.

Jag vill känna den där framtiden igen. Jag vill känna att jag kan bli något och jag vill känna att jag faktiskt kan nå dit jag vill. För målet jag har är inget orealistiskt. Det är ingen ouppnåelig dröm.
Så i morgon börjar jobbet igen men det är inte samma Walle som går dit som för 3 veckor sedan gick därifrån.

Jag ger livet en chans till Daniel.
Jag ger mig själv en chans till och lova att du stöttar mig fast det vet jag att du kommer göra.
För jag har världens finaste ängel i min himmel,du min tuss ♥

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *