Till Daniel: En väldigt massa rader från Norrland

Hej tussen min.

Detta inlägg kommer bli långt, väldigt långt, det kan jag varna för redan nu.
Denna sida har ju varit min skrik och gråtsida de senaste åren och har faktiskt blivit mitt sätt att hålla någon form av kontakt med dig.
När jag for omkring uppe i norr förra veckan skrev jag massor till dig. Det blev som en dagbok där jag hoppade mellan städer och platser och jag lade inte upp något när jag var där utan satte ihop allt till ett istället. Så nu har du att läsa till jul…

Jag har låtit alla känslor komma som de ville så om jag låter elak mot vissa i ditt umgänge etc så är det helt med mening då jag är hemskt ledsen att säga det men va fan var det för folk du hade i ditt liv egentligen?? Och så var det du som låg på psyk? Någon borde låsa in vissa av dem och slänga nyckeln i älven…
När jag tänker efter tror jag att jag sade det till dig redan före du dog och när jag tänker efter….det sade du också…..

20160728_17313728 juli, Skellefteå

Så var man här igen. I den där staden som du hatade så och som du nu på grund av ödets förjävligt perversa humor får sova i för all framtid.
Jag sitter nere vid älven och ser ut över vattnet. Här är fint och allt så jag ska inte klaga. Jag tycker om det här området. Det är lugnt och stilla och faktiskt ett av de få områden inne i Skellefteå som är lite inbjudande.
Älven rinner på och man ser en del fiskar hoppa omkring. Det är så avslappnande att bara sitta här med sin platta. Önskar bara att appen jag skriver på var lite bättre men det får gå.

I morgon fyller du år. Då kommer säkert Internet explodera i kärlek och saknad och bilder på änglar i himmelen. Så som det brukar göra när  någon som är död fyller år. Jag har gjort en egen bild till dig som jag antagligen lägger här och på din ”officiella” minnessida. Om allt går efter hur det brukar vara komma inlägget på min sida få massa kärlek medan inlägget på den andra sidan kommer bli behandlad med iskyla. Det är bara en som man ”tycker synd” om där……
Trots att jag är här i ”Skellan” så kommer jag inte förbi i morgon. Kanske cyklar jag ut till dig senare idag men i vilket fall kommer på lördag. Jag vill helt enkelt inte dit på din födelsedag. Har ingen lust att träffa någon alls här faktiskt. Nej, jag åker till Luleå istället. Känns som ett bättre val.

Det är ändå så skönt att vara här. Luften, naturen och allt gör mig lugn och kreativ och samtidigt sorgsen. Men det är väl en ganska normal känsla i mitt liv numer: Sorgsenhet.
Vad jag i alla fall tycker om är att jag slipper jobba på några veckor och det gör mig ännu mer glad att känna att det är 120 mil ner till jobbet. Önskar ibland att det var 15 0000000  mil eller helst att jag aldrig behövde gå tillbaka alls.

Nej, nu ska jag börja röra på mig. Det går inte sitta här så länge inser jag.  Även om jag är begåvad med blod som myggor inte tycker om så är de fan överallt. Sanslöst irriterande djur det där!

20160729_13531229 juli, Luleå

Sitter här i Luleå och har redan hunnit bli lite förälskad. Här är så fint och allt som Skellefteå inte har verkar den här staden ha fått istället men först…
Grattis på födelsedagen Daniel!

Det känns egentligen så sjukt att säga de där orden för någon födelsedag blir det ju inte. Fast det var det ju denna dagen du föddes på för 27 år sedan och det är ju ändå värt att fira.
Jag vaknade idag och sade ”Grattis tussen” för mig själv och bestämde mig sedan för att inte tänka mer på det för då hade jag inlett dagen med att gråta.
Jag lade upp en liten bild på din sida på FB så vi får väl se hur många som gillar den. Kanske blir det 10! :p
Jag sitter här vid ett bord i kyrkbyn som visst heter Gammelstad. Här är så fint! Jag älskar Norrland Daniel!
Jag är glad att jag åkte upp hit. Nu är ytterligare en punkt på kartan struken över saker  man ska ha sett 🙂 Dessutom är det just sånt här som är semester för mig. Vandra och gå omkring och se sådant som jag inte sett innan. Solresor och sån skit överlämnar jag till andra. Jag tycker om Sverige och tycker det borde vara lag på att man åtminstone en gång i sitt liv borde se detta.

—————————–

20160729_161428Är inne i stan nu och sitter vid det som visst är gamla hamnen i Luleå. Om jag inte minns alldeles fel från det hon berättade så var det här du stod med ”Sol” på nyårsaftonen den 31 dec 2011 och du sade då att nästa år skulle bli ditt år.
Det var det första jag tänkte på när jag kom ner hit och det gjorde ont i mig att tänka på det. Hon pratade så ofta om det och det är bara så rörande. Fast man ska inte glömma att 2012 faktiskt också blev ditt år för du gjorde mycket det året du aldrig gjort innan och du gjorde faktiskt väldigt mycket bra saker. Det glömmer man gärna när man tänker på någon som inte finns mer men så var det. 2012 var verkligen ditt år fram tills dess att några läkare fick för sig att leka pillertrillare.

Jag trivs här! Folk verkar trevliga och jag tycker de gjort staden så inbjudande. Medan Skellefteå är lite mer ”Va Fan gör du här” så är Luleå ”Hejsan och välkommen hit!” Sånt tycker jag om 🙂

Nu ska jag snart tillbaka till Skellefteå och lär däcka när jag kommit tillbaka till rummet mitt. Är helt död efter dagens promenad.

20160729_22175329 juli, Skellefteå

Insåg direkt att jag inte kunde eller ville vara på rummet så jag kokade mig lite kaffe och gick ut för att hitta ett ställe att sitta ner på. Jag gick ner mot kyrkogården vid Lejonströmsbron och sitter här nu. Det är underbart stilla och tyst här. Visst är det spännande att de enda jag umgås med här är döda människor? Är det inte dig jag hälsar på så brukar jag sitta här. Fast jag klagar inte. Ser jag till de flesta som jag träffat på de senaste 4 åren så är ett gäng döda ett ganska bra sällskap.

Himmelen här är helt bedårande vacker Daniel! Det är detta jag älskar med att vara här uppe. Naturen, färgerna, luften och så dessa helt otroligt vackra sommarkvällar. Sånt har vi inte i Göteborg. Där är det mest regn, moln eller så jävla kvavt så man dör.
Fy fan, jag har redan ångest att behöva åka tillbaka. Jag inser mer och mer att jag måste lämna ”min” stad. Absolut inte för att flytta hit. Jag i en stad som Skellefteå skulle funka i ungefär 4 minuter sedan skulle jag slå ihjäl tre norrlänningar medan 4 andra slog ihjäl mig. Nej men ifrån Göteborg måste jag.

Nu ska jag in och sova. Måste ladda plattan och telefonen. Köpte en Power bank innan jag skulle hit men den är slut den också. Har tagit en miljard kort tror jag.

20160730_16234730 juli Skellefteå , Sävenäs kyrkogård

Så var man här då…
Usch! Fan! Helvete! Skit!

Sitter på stenmuren här på kyrkogården. Plattan ligger ner och jag har tangentbordet i knät och kaffekoppen bredvid mig. Termosen jag för evigheter sedan fick låna av din syster är perfekt att ha med sig. 3 koppar räcker den till precis och den håller värmen hur bra som helst. Jag får nog snart lämna tillbaka den där termosen tror jag. Det är 3 år sedan jag låna den nu…

Har precis fixat till blommorna lite på din grav. Eller klippt till dem lite. Jag har ganska mycket att säga om kyrkogårdsförvaltningen och om hur de sköter sitt uppdrag på den här kyrkogården men det har jag ju redan gjort en gång i en insändare i Norran så jag låter bli nu men såpass mycket kan jag ju berätta att nyss gick bevattningssystemet igång! Kl 16 en lördag sätter man på sprinklersystemet! Det är en jävla tur att de som ska vattna där du ligger inte fungerar för annars hade jag blivit dränkt. Jag har fina kort och filmer på hur kyrkogården annars dränks i vatten.
Jag har tvättat din sten också med sånt där joxmedel jag köpte på Fonus. Det känns bra att ha det som uppgift. Låter kanske löjligt men så är det.

Din pappa med familj hade varit här igår och ställt så fina blommor hos dig med en sån fin färg. Annars verkar det inte direkt har varit den vildaste av trafik här.
Det är för övrigt fullständigt sinnesjukt att du ens ska behöva ha gravvård! Ärligt. Den där jävla pinnen som talar om det och som nu står bredvid din sten gör mig rosenrasande. Jag kommer ihåg en gång när jag frågade här varför i helvete du skulle ligga i Skellefteå. Jag fick svar i stil med ”Det fattar du väl att han ska ligga nära sina nära och kära” etc. Yeah right.
Men nej jag ska sluta vara arg för det för det är ingen ide. Det där är verkligen att slåss mot väderkvarnar och nu är saker som de är.

Det är en annan sak jag inte förstår med din grav Daniel: Varför växer det så dåligt? Gräsmattan framför din sten finns ju knappt kvar och allt verkar….dött. Det är inget jag hittar på. Det är faktiskt så. Varför???
Är det du som inte är klar? Att du inte vill ligga där vet jag ju. Det enda det där gör är att det blir bara mer fel att du är där du är just nu.

Jag har grävt ner en sak hos dig på en plats jag inte skriver ut här. Det är något som för mig betyder väldigt mycket men som nu passar bättre hos dig. Jag grävde långt ner så den är nära dig och lär inte råka åka med när de drar upp blommorna. Nu får du ta hand om den saken min Tuss ♥

Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst. Lika mycket som jag hatar att vara här så behöver jag vara här. För här är du ju. Jag behöver få sitta här och bara vara. Jag har pratat med dig, skällt på dig, gråtit för dig och med dig, skrattat och gråtit mer. Ja idag har jag låtit känslorna komma som de velat och de kom i floder. De kommer inte lika ofta länge så när det väl sker så känns det på något sätt ”skönt”. För de måste ju få komma.

Jag känner mig så ensam Daniel just nu. Inser det sjuka i att jag är här, 120 mil eller något sånt där hemifrån, och jag är här ensam. Samtidigt är det ju bara en normal förlängning av hur det var. Jag kände ingen annan och de kände inte mig. Nu när jag sitter här kommer också den där ilskan upp i mig. Ilskan mot alla de skitsnackare och hycklare som så ofta och gärna vill ta åt sig äran. Kanske är jag hemsk men jag känner också att de gärna fått visa sig där i slutet. Så kunde jag fått sova en natt. Ledsen om det låter elakt men det är så jag känner.
Oavsett hur mycket jag saknar dig Daniel och oavsett hur nära vän jag såg dig som så var det ett högt pris att ha dig i mitt liv under den perioden. Det var absolut värt det men priset var högt. Det är lite så jag känner just nu faktiskt. Jag skulle inte vilja byta ut en sekund, inte ett ögonblick, men det har kostat på och kanske är jag småaktig när jag blir förbannad för att vissa andra som enbart efteråt själva framställt sig som några jävla hjältar uppenbart vunnit några andras hjärtan och respekt. Tänk om de visste Daniel vad jag vet. Fast de skulle väl inte bry sig i alla fall.
Nej nu ska jag sluta sura och vara bitter för jag är ändå ”glad” att jag åkt hit till dig och jag kommer tillbaka tussen min. Så länge jag lever ska jag ta mig hit, det lovar jag ♥

Jag var förbi din mormors grav också. Henne kände jag då rakt inte men jag brukar gå förbi henne och hälsa på finska. Hon undrar säkert vem jag är men det får du förklara om du vill. Hon verkade så snäll efter vad du berättade så det känns liksom bara som en fin gest att säga hej när jag är är.

Nu ska jag snart samla ihop mig och ta bussen tillbaka in till stan. I morgon lämnar jag Skellefteå och åker in mot Umeå. Ikväll ska jag nog vila lite tror jag. Jag behöver vila fötterna mina för de gör sig påminda hela tiden. Kanske går jag på bio ikväll. Så kan jag skryta med att jag varit på bio i Skellefte! Jag är säker på att det blir en upplevelse!


20160731_16493631 Juli Umeå

God tid Daniel. Vars har jag hamnat.
Fy fan så jobbigt det var att komma hit idag. Detta har varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv på länge.
Jag är nästan chockad själv över att det var så jobbigt.
Redan när jag klev av bussen och kom in mot stan fick jag en fruktansvärd ångest. Jag vandrade ner mot hotellet och såg kyrkbron och kom direkt att tänka på dig och där bakom ser man det förbannade jävla sjukhuset på kullen. Sedan fullständigt forsade alla känslor över mig. Det var fan som Storforsen i hjärnan på mig och jag kunde liksom inte stå emot.
Sedan kom nästa smäll och det var demonerna efter dina så kallade vänner, en del av dem, pojkvänner och annat löst folk som ansett och anser sig ha rätten att tycka, skriva och agera precis som de vill.
Jag trodde faktiskt det var över men uppenbart inte. Deras avtryck sitter där djupt i mig så något här i Umeå väckte uppenbart upp det igen.
Jag måste härifrån!
Ikväll går jag på bio igen bara för att komma ifrån allt och sen får jag se vart jag åker i morgon. I Umeå vill jag inte vara.
Fy fan vad jag hatar de jävla asen som knäckt mig så och fy fan vad jag hatar mig själv för att jag tagit åt mig av vad de svinen sagt. Jag är ledsen att säga det Daniel men när det gäller en del av ditt så kallade umgänge så hatar jag dem! Just nu slår jag emot arga känslor som verkligen vill skriva vad jag vet, sett och hört. Jag vill berätta om vem som låg med vem, vem som sade vad, vem som gjort vad och så vidare. Jag vill visa varenda människa som läser det jag skriver vilka små jävla råttor du hade i ditt liv Daniel! Jag vill fullständigt krossa varenda fin bild och tanke som finns om dem… men…. jag gör det inte.
För gör jag det måste jag också berätta om dig och det vill jag inte. Så jag försöker svälja och tänka på annat. Det går så där kan jag säga. När jag tänker på hur man ena sekunden sitter och lipar i en kyrka och några timmar senare låter sig styras av sin penis, ja då äcklas jag och det är precis vad de där råttorna gör. De äcklar mig och en dag kommer de få igen
Tack gode Gud för att jag i alla fall de här åren fått träffa och prata med en del vettigt folk också. Det är väl också det som håller mig tillbaka kan jag tro. För trots alla miljarder inlägg jag skrivit på tilldaniel.se så har jag hållt mig tillbaka. Ja Gud vad jag skulle kunna berätta. Det är ibland bra när folk ringer till en kl 3 på nätterna aspackade. Det är då man oftast får veta sanningen.

Det som gör mig arg är att de jävlarna förstört Umeå för mig. Nog fan för att du hatade staden och med tanke på en del av det avskum som bott/bor här så förstår jag dig, men det är inget direkt fel på staden i sig. Umeå är fint! Men demonerna de jävlarna satt här lever uppenbart fortfarande starkt.

Kanske är det för att när jag flänger här annars är jag inte mig själv. Jag är någon som ska vara stark, påläst och duktig. I morgon i en timme ska jag vara just så där påläst och duktig men annars är jag bara Walle nu och jag tror inte jag var beredd på det. Nej, jag var inte beredd på att vara Walle helt enkelt. Den pålästa, kalla och duktiga Walle som kommer hit och går på möten biter ingen på, men den vanliga Walle, den jag är, fungerar inte så. Han är jävligt vilsen och har ett väldigt dåligt självförtroende och när råttor uttrycker saker som som *nej jag tänker inte skriva sånt här i respekt för dig men jag tror det kanske framkommer i alla fall*, ja då tar den Walle åt sig. Nej, de kunde dött istället de jävlarna. Varenda en av dem! Men nu lever ju dom så jag önskar dem istället precis all olycka som kan drabba en annan människa. De jävlarna….

Nej, nu ska jag ge fan i att skriva mer idag och gå på bio.

Usch!

20160801_1353351 augusti, Lycksele

Jag hamnade i Lycksele! Dels för att bussarna går hit på ok tider och också för att tja…de ligger ju i Lappland 😀
Så nu sitter jag på en bänk i djurparken här. Har precis fått möta en äkta norrlänning som hatade allt med Stockholm och som sade ”De e skit med de här landet” på en helt underbar norrländsk dialekt. Jag tror han var mitt norrländska alter ego Daniel 🙂 När jag berättade att jag kom från Göteborg sade han ”Ja har en syster i Stockholm”….så sött 😀

Här är så fint! Jag har sett in i ögonen på vargar och klappat björnungar. En skogsren försökte äta min kexchoklad och jag blev nästan biten av en utter. En helt ok dag i en Walles liv kan man säga.
Mina fötter är minst sagt förbannade på mig då detta måste vara den backigaste djurparken i världen men jag har tagit det lugnt och vilat fötterna emellanåt. Det kommer bli surt i morgon bitti det vet jag och jag borde kanske tagit med mig kryckan hit upp. Fast skitsamma! Jag älskar att vandra omkring så här.

Lycksele verkar mysigt och är ett ställe jag tänker komma tillbaka till. Det känns som att här kan man bara börja gå åt vilket håll som helst och sedan fortsätta gå. Sånt tycker jag om. Vandra i min ensamhet. Jag känner mig samtidigt mindre ensam när jag är ute och går så här där det är totalt okänd mark jag sätter fötterna på.
Annat är det i den där jävla lervällingen som man bor i och som heter Göteborg. Där får man ta bussen om man ska komma till något som räknas till natur. Ja om det inte regnar då eller är så kvavt så man dör. Usch jag vill inte tillbaka till Göteborg! Fan vi föddes verkligen i fel landsända Daniel! Det var ju du som gillade dyra kläder och lite manligt smink! Jag skulle växt upp med EPA-traktorer, skoters och surströmming istället! Jag skulle hatat ”de där i stockholm” och jag skulle heja på Skellefte AIK!

Jag ska vara här några timmar till innan det bär av tillbaka till Umeå. Hoppas det kommer kännas bättre idag men å andra sidan lär jag inte orka känna efter. Det blir en tidigt kväll ikväll.

Gud, nu idag har jag verkligen känt att jag har semester! Jag har gått och småmyst hela dagen och bara varit liksom. Är det så här det känns att vara ledig? I så fall gillar jag den känslan i mängder!

20160802_141358 augusti, Umeå

Tänk så det kan skifta! I förrgår ville jag bara fly från Umeå men idag har det varit en riktigt trevlig dag! Jag mötte Sara på ”nya” Costas och sedan också Alexandro. Var så kul att träffa Sara igen. Trots att vi inte ses så ofta så är hon så lätt att prata med och är också en av de få i den här stan som jag litar på. Alexandro var också väldigt kul att äntligen fått träffa. Vi har pratat en del men aldrig setts men nu så blev det av minsann.
Vi satt länge på Costas och tog sedan bussen upp mot Gammlia.

Jag saknar gamla Costas. Utopia som det ligger i nu är alldeles för glassigt och modernt men kaffet i sig gör att man känner igen sig. Baristan var inte dum att se på han heller 😛
Jag tycker så mycket om Costas för dels var det ju ditt favvisställe och har blivit mitt när jag är i Umeå men också för att Linda och Costas är såna underbara människor. I morgon ska jag äntligen få köpt min bukett blommor till Linda som tack för att hon åkte till dig förra året. Det är och kommer för alltid att bli en av de finaste gester någon gjort för dig sedan allt brakade ihop. Hon har alltid sedan dess en sån där speciell plats i mitt hjärta ♥

Jag fick mig också ett gott skratt under dagen när jag fick se vad någon skrivit om dig på din födelsedag. Massor av fina fraser utan någon som helst innebörd och så kort som andra tagit.
Det där förstår jag inte riktigt. Hur kan personen som faktiskt tog korten acceptera det? Det var ju er dag! Det var ju ert minne i ert förhållande! Det var dessutom en dag som jag vet att du efteråt tyckte väldigt mycket om och som du berättade om. Sedan kommer en annan person och tar samma kort och skriver utifrån sig?! Det är bara sjukt sjukt sjukt och något så in i bomben respektlöst.
Ja, jag har kort på denna sida som jag absolut inte tagit. Jag visste inte ens om att det fanns en Daniel när de korten togs men aldrig att jag skulle ta credit för dem! Jag skulle kunna ha massor att säga om en del personer du haft i ditt liv men vad jag tycker om det är i sammanhanget helt irrelevant och fullständigt oviktigt! Det var ER tid ihop och att man accepterar att någon bara snor den tiden så säger det en hel del om personerna i fråga. Fast samma personer verkar ju inte ha det minsta problem av vad som finns på nätet så. Kommer du ihåg när jag skrev här att du var och blev en lerfigur som man kunde bända, böja och vrida hur man ville? Hade jag fel? Nej det hade jag inte….

20160802_170731Gammlia var det ja! Där vandrade jag och Sara och satte oss sedan ner vid de samiska husen och snackade. Det var riktigt mysigt. Vi gick också förbi en kurs i folkdans så det är ju bra att veta vars sånt sker om jag skulle vilja lära mig det någon gång 🙂

Nu är klockan sent och jag ska snart sova. Det har faktiskt varit en bra dag idag och det var kul att faktiskt prata med lite människor. Något jag knappt inte gjort sedan jag kom till Norrland. Idag var det en sådan dag då man känner att nu skulle man kunna stanna i en vecka till.
I ärlighetens namn vill jag faktiskt inte åka hem i morgon! Usch för att behöva komma tillbaka till Göteborg igen 🙁
Jag har redan ångest över att semestern är slut om 1 1/2 vecka. Jag vill verkligen inte tillbaka till det stället och jag kommer ägna varenda ledig stund hemma åt att söka jobb. Något jävla ställe måste väl ha nytta av mig Daniel?!

20160802_221447Nu sitter jag här nere vid Umeälven och det är löjligt mysigt. Jag är så glad över att myggor och knott inte gillar mitt blod. Tänk att jag varit i Norrland en vecka och inte ett enda myggbett. Det är fan otroligt för de är precis överallt. Jag tror jag nog svalt 1 miljard knott istället när jag druckit kaffe men va fan! Kan fågelungar äta knott så kan väl jag. Känns som bra dietmat i alla fall 😛

Nej, nu ska jag lyfta på mig och gå ”hemåt”.

I morgon blir det färd hemåt ….men jag vill inte. Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!

Hata Hata Hata Göteborg!

3 juli, Bromma Flygplats

Oj! Det blev en dramatisk sista dag här uppe.
Bestämde mig för att vandra omkring på Gammlia lite till på förmiddagen innan jag skulle möta Sara och där i en trappa bestämde sig mina fötter för att ”nu räcker det”. Foten gav upp och jag rasa ner och slog i skallen. Tack vare hjälpsamma personer omkring så kom jag på fötter igen och jag förklarade dessutom att något NUS inte skulle bli av. Ja så det kan gå!

Nu sitter jag på Bromma och väntar på flyget hem. Jag har precis innan träffat Elin inne i stan! Efter 4 år tyckte vi väl att det var dags att ses och det var riktigt trevligt. Alltid kul att få ett levande ansikte på de jag pratat med så mycket. Om en stund går planet och sedan är man hemma igen.
Jag har absolut ingen som helst lust att fara hem. Hade gärna stannat borta ett bra tag till eller varför inte för evigt. Nu ska man hem till den där gråa jävla skitstan man bor i och om en och halv vecka är det dags för jobbet att börja igen.

Trots att det emellanåt varit väldigt tufft så har jag verkligen haft semester Daniel. Gud vad jag sett massor och jösses vad jag gått och vandrat. Jag har skrivit det så många gånger men jag skriver det igen: Fy fan vad jag älskar Norrlands natur!

________________________________________________________

Dannebus411 augusti, Hemma

Så nu sitter man här igen. Jag försöker sitta ganska mycket just nu då jag har en spricka i benet efter fallet i Umeå så jag har fått ta det väldigt lugnt men det var det värt.

Kortet på dig här…..det är 4 år sedan på dagen idag sedan jag tog det. Där var vi i mitt kök och ingenting dumt, ingen ondska och ingen död fanns. Det trodde vi då.
Där skriver du till Savannah och jag hade precis innan skrivit till Jennie. Det var en av de dagar då jag var så där löjligt lycklig bara. Samma dag tog jag också kortet på stenen på dig.  Jag tog många kort på dig. Många minnen att spara för alltid. Många minnen har jag delat medan andra är mina. Bara mina och dina.

580061_10151031943843871_1404893834_nNu sitter det ingen Daniel i mitt kök mer och så här en vecka efter att jag kom hem från Norrland känns det extremt tomt men…
Det finns också någonting annat i mig. En styrka jag inte känt innan. En kraft som säger till mig att jag ärr värd mer och bättre och kanske behövde jag den där smällen jag fick mentalt när jag satte fötterna på Umeås mark. Kanske behövde jag faktiskt få komma dit som enbart Walle. Inga krav, inga manifestationer och inga möten. Bara vara jag själv med det som är jag, på gott och ont.

Jag vill inte arbeta kvar där jag är nu och kommer söka vartenda jobb som finns. Jag kommer inte få något nytt jobb i morgon eller i övermorgon men det är samtidigt skit samma för jag bryr mig inte mer. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och det är inte att arbeta för någon kommun eller något företag heller. Jag har mina planer och jag måste satsa allt på att nu faktiskt göra de planerna till verklighet. Jag har kraften Daniel. Det tror jag att jag visat ganska mycket trots allt de här fyra åren att jag faktiskt har när jag så vill. Nu behöver jag rikta om den kraften och lägga den på mig själv lite. Under tiden ska jag jobba, jag ska göra mina arbetstimmar per dag och inte en sekund mer och resten av tiden ska jag lägga på det som jag vill göra och kan göra och som jag vet att jag är jävligt bra på att göra.

Jag måste lära mig att inte slåss mot de där demonerna som etsat sig fast i mig när det gäller skitsnack och bullshit som en del hållit på med.
Vart var dom Daniel då? Kom de och hälsade på dig? Brydde de sig? Varför skrev den självutnämnde pojkvännen som använder andras kort ”Men skulle han inte flytta till GBG?” om han var så jävla nära dig? Svarade folk när du kontaktade dem? Varför var din telefon alltid stendöd när du var här nere? Så in i helvete älskad som du var enligt dem?
Det där är demonerna som självutnämnt sig till hjältar samtidigt som de använde mig som slagträ men jag behöver inte slåss mot dem för de talar sitt tydliga språk själva. Jag hade så önskat att jag här kunnat skriva ”Daniel var en enormt älskad person av alla” men så var det inte. Älskad var du, enormt älskad var du, av vissa men inte alla och det är sanningen. Jag har stiftat ett cyniskt ordspråk…”Vill du bli älskad av alla? Dö då!”
Sanningen biter röven av mina demoner och då får demonerna tycka att jag är fel, ful och äcklig. Det bjuder jag på.

Så jag är glad att jag åkte till Umeå. Jag åkte väl dit som en Walle, knäcktes där som någon annan Walle och kom tillbaka till Göteborg som bara Walle. Därför är jag också så glad att jag träffade Sara och Alexandro efter den ”stora kraschen” för det gjorde ju att jag faktiskt fick ha det trevligt i Umeå. De gav lite mänsklig fägring i det som före det var ett kaos.
Nu känner jag att jag vill och kommer kunna åka tillbaka till Umeå igen som mig själv, ja som Walle.
För helt jävla fel kan ju inte den fete och äcklige Walle vara. Du kom ju faktiskt ner för att hälsa på honom och sedan kom du hit igen, och igen och igen….

Nej jag har bestämt mig för att inleda hösten med nya tag. Jag låter Göteborgs Kommun leka affär och jag står i den och gör exakt det som förväntas av mig på bästa sätt. Ingen ska få nöjet att säga att jag inte sköter mig och under tiden ska jag satsa mot de mål som är mina. För jag kan nå dit Daniel. Jag vet att jag kan nå dit!
Vägen kommer bli lång men i ärlighetens namn har jag redan vandrat en bra bit på den. De här åren har varit så jävla tuffa men jag sitter ju här än. Jag klarade det och under tiden har jag fått sjukhuset på kullen att bli känt som ett sjukhus där kaos, lögner och idioti råder. Allt det där har J A G gjort och ingen annan. Kanske är det just det som hänt. Att jag faktiskt insett att jag vandrat en ganska lång bit på min väg. Jag har kanske tittat så mycket på himmelen så jag har inte sett hur långt jag gått.

Norrland då? Jo, ännu en gång måste jag nog konstatera att om du fått leva är Norrland en sak vi hade ”bråkat” om för jag hade älskat det och jag är inte lika säker på att du delat den glädjen. Fast du och jag var väldigt bra på att få den andra att se saker ur ett annat perspektiv så kanske kanske kanske hade även dina demoner från norr lugnat ner sig med tiden.
Fast nu finns du inte i livet mer och Norrland har under de här åren blivit min tillflyktsort men också mitt paradis. Att sitta vid en älv och se ut över den där fantastiska himmelen som finns där uppe ger mig en sådan enorm ro och samtidigt livsglädje och det behöver jag. Norrland är inte bara ”din plats” nu utan har också blivit min egna. Ett ställe jag saknar när jag inte är där och som jag vill se mer av när jag är där. Medan resten av svenska folket åker till utlandet och sandstränder åker jag till Norrland och myggorna och det är jag glad för.
Så dit kommer jag komma tills den dagen jag dör och det samma är det med dig min älskade vän. Dig kommer jag komma att besöka tills den dagen jag inte själv är i livet mer. När jag är där ska jag sitta och dricka kaffe och prata med dig. Kanske kommer jag gråta en stund också men mest kommer jag älska dig.
För det gör jag så enormt mycket än Daniel En dag som denna då det var 4 år sedan du satte dig på knä framför mig och tittade upp på min med dina blåa ögon så älskar jag så innerligt på precis alla sätt.
Det är väl det som är kärlek kan jag tro…

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *