Till Daniel: 927 dagar

iStock_000009319083Small-1För 927 dagar sen satt du och jag framför våra datorer med Skype igång. Där började du berätta, och jag skrev.
Ja Gud vad du berättade, och Gud vad jag skrev.
Sedan fortsatte jag skriva, och du fortsatte berätta, och vi trodde det skulle bli så bra, och du ville förändra, men så….

Det blev inte som vi trodde, eller som någon trodde, men skriva det fortsatte jag med, och kan faktiskt säga att det är klart nu Daniel.
Det blev ju inte en bok, utan 2 fast egentligen 3. Den första är ju redan ute, fast den ser jag inte som en ”riktig” bok, men snart kommer den riktiga, och vad jag längtar. Fast du finns numer redan på kungliga biblioteket, och där kommer du sparas för all framtid. Du är odödlig på många sätt min ängel.

Boken 122 dagar har gått från att ha varit en dåres försvarstal till att berätta något mer. För under tiden som månaderna gått har du, ditt liv, ditt öde och ditt tragiska slut blivit något mer. Du står för så mycket som är fel i vårt samhälle, och i vår omsorg om varandra, och det ville jag också berätta om. På samma sätt som din död för mig blev något mer än bara en sorg efter någon. Det blev en vändpunkt, ett slut, och en start på något.
Riktigt vad som startade har jag inte kommit på helt och hållet än, men jag återkommer till det.

writing-a-bookMånga, tror jag, kommer bli rörda av böckerna. Många, vet jag, kommer bli förbannade, och några, misstänker jag, kommer sätta kaffet i vrångstrupen. Fast jag vet ju också att de som borde läsa dem inte kommer göra det. Nej då, ingen risk för det….

De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att läsa igenom allt, och det var jobbigt. Vissa kvällar har jag varit helt slut ska du veta. Det är mycket minnen som sveper över en när man läser allt så koncentrerat, och det mest jobbiga kom efter 12 september.
Samtidigt är jag glad idag för att jag väntade med att släppa böckerna ett år för med distansen man ändå fått kan man se saker från ett annat sätt, och samtidigt vågar jag idag vara ännu mer öppen om om vad som hände, och framförallt hur jag upplevde det. För det här är min berättelse. Det är hur jag upplevde det, men jag hoppas faktiskt också att det är din.

Jag saknar dig ikväll. Skulle vilja att du var här och att vi skålade för att böckerna var klara. Fast då hade det varit en delvis annan berättelse, med framförallt ett annat slut. Nu blev det inte så, och firar gör jag inte heller. Det finns ju inget direkt att fira, men lite stolt är jag. Jag tycker dessutom att jag ska vara lite stolt.

Det är på många sätt mycket som blir avslutat med det här. Många som jag började prata med efter din död är idag borta, och det är som det är. Sörjer gör jag inte. Vi hade en sak gemensamt, och det var du, och när den saken var liksom utredd så fanns inget annat kvar. Så är det, och det behöver inte vara fel. Fast jag har också träffat många som jag vet kommer finnas där, och som jag försöker finnas till för. Människor som nu blivit mina egna vänner, och det är jag glad för.

Snart är det jul, och jag vet att Jennie och Kevin kommer att hälsa på dig där uppe i norr. Jag önskar jag kunde få göra det samma, men det har jag inte råd med. Det är det jobbiga ska du veta. Att jag känner så starkt att jag vill sitta där hos dig, men att det är så jävla problematiskt att ta sig dit. En stämpel, och så annorlunda allt kunde varit….

Jo, den senaste tiden har jag pratat/chattat mycket med R. Vilken underbar människa Daniel! Jag skulle vilja nypa dig lite för att du ibland gjorde som du gjorde, men samtidigt när man ser på hur allt såg ut runt om är det inte konstigt att det ibland blev så fel.
R försöker heller inte till skillnad från alla andra utmärka sig själv. Ni hade det ni hade, ni var det ni var och så var det på gott och ont.
En go person är han i alla fall, och jag är glad att något normalt kom ur cirkusen faktiskt. Vi kan prata om precis allt, och dessutom har han sjuk humor. Sånt e kul 🙂

Nä, nu ska jag försöka sova lite. Är fullständigt slut i skallen och har huvudvärk. Jag ser så jävla illa nu för tiden, och nya glasögon har jag inte råd med. Men det har gått bra i alla fall. Då jag har ny katt som inte tillåter att jag sitter still utan henne i knät så kan jag ändå inte sitta så nära skärmen.

Saknar dig Daniel. Det är så mycket jag skulle vilja berätta för dig. Så mycket jag skulle vilja höra. Så mycket….

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.