Till Daniel: Ibland känns det som att vi sitter ihop….

dannesmyckeHej min tuss

Sitter och dricker en kopp te innan jag ska krypa ner i min säng. Det ösregnar ute, och det är ett sånt där mysväder. Vill du så kom hit så kan vi ligga under täcket bara. Jag tror faktiskt att ”Riget” ligger kvar i datorns dvd-spelare än. Så ofta används den ja….

Idag har jag varit hemma hos din goa syster och fixar och trixat lite med hennes dator. Nu ska den funka hoppas vi! Kevin mötte mig på gården och ville väldigt tydligt och kraftfullt visa vilken uppgång som var HANS. Det var inte DEN uppgången utan just DEN uppgången som var hans minsann.
Gud, han är så stor nu Daniel. Han spelar fotboll! Ja herregud, han börjar skolan nästa år. Jag kan knappt fortfarande inte förstå att den där lille killen som kom springande emot dig och skrek ”Molblol Danne!” i juni 2012 nu ska börja skolan. På lördag kommer han hit, och jag vågar påstå att han då kommer bli väldigt glad. Underbara Sanna har vart här med en kartong plus en påse proppfulla med leksaker, spel och annat så nu har han lite nytt att pyssla med när han hälsar på mig. Han är fortfarande, och kommer för alltid vara en sån ljuspunkt i mitt liv, och jag hoppas verkligen att jag fyller en viktig plats i hans liv också.

Jag pratade med Tommy en stund i natt också, och som vanligt i våra samtal hann vi med att prata om allt, inget, dig, och allt annat. Han saknar dig också ska du veta, och sorgen över hur allt blev gör sig fortfarande så starkt påmind, men då finns vi där för varandra, och det är ju så det ska vara. Det är speciellt med Tommy just för att han är den ende jag faktiskt med 100% vet att jag skulle fått träffa om vi åkt ihop till Umeå så som planerna var. Han var ju också nästan den ende, utanför psykvärlden, som visste vem jag var, och det är jag glad över.

Nu sitter jag här och dricker mitt te, och kom att tänka på att idag fick jag ännu den där känslan av att du och jag nog sitter ihop, och att våra liv, trots att du är död, ändå går kors och tvärs om varandra, och i varandra…

Jag ringde veterinären idag som nästa fredag kommer hjälpa Zuzzi till sista vilan för jag hade några frågor. Jag frågade om hur det går till, och ja ungefär allt. Sedan frågade jag om kremeringen, och det var då jag hoppade till för du kan aldrig gissa vad platsen Zuzzis aska kommer bli spridd heter?! Jo Sävenäs! Förstår du? Du och Zuzzi kommer sedan vila på en plats som heter Sävenäs. Trots att det är 120 mil emellan så nog sjutton heter det samma. Min första tanke var faktiskt ”Va fan ska dom skicka katten till Skellefteå för”, innan jag begrep att det finns ett Sävenäs här nere också. Det är nästan kusligt ibland hur allt går ihop.

Nej min skatt. Nu ska jag ge Zuzzi mat och försöka låta bli att inte börja flänna när hon ser på mig. Det kommer bli så otroligt jobbigt det här men det är för hennes bästa. Djur slipper ju lida i alla fall vilket man ska komma ihåg.

Saknar dig, älskar dig
In i evigheten

/Walle <3

Bookmark the permalink.

One Response to Till Daniel: Ibland känns det som att vi sitter ihop….

  1. Cajsa says:

    Så fint skrivet och vad märkligt det här med Sävenäs. Förstår att det blir tungt att låta kisse somna in men precis som du skriver så ibland måste man fatta svåra beslut för djurens bästa.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *