Till Daniel: Sår i själen

dannebildBlundar och ser dig sitta där.
Där vid köksbordet, och du ler.
Jag ler tillbaka och njuter.
Njuter av att du finns,
och njuter av att vi finns.
Låtsas att inget mörker finns,
och att du fortfarande är här hos oss.

Sedan börjar tårarna rinna för saknaden gör så ont i natt,
och verkligheten kom tillbaka.
Den där saknaden som finns där hela tiden,
och den jävliga verkligheten som ständigt gör sig påmind.
Allt det som ibland blir så tungt.

Vad jag saknar dig inatt,
vad jag önskar du var här.
Jag hade behövt din kram som stärkte så,
och jag hade behövt din trygghet som värmde.
I natt gör det ondare än på länge,
men natten måste gå.

När ingen annan fanns så fanns du,
och när ingen annan fanns så fanns vi.
Varför skulle du ryckas ifrån mig?
Varför kunde inte du fått en chans?
Varför skulle jag tvingas leva utan dig,
och så snart efter att jag precis insett att du ju skulle finnas?

Inatt är det svårt Daniel
Jag är tom, samtidigt som jag gråter för folk leker med mig.
De leker med mina känslor, och de leker med vem jag är.
Jag känner mig så fruktansvärt ensam,
och sitter här i ett mörkt rum och vet inte vad jag ska ta mig till.

Under en kort stund trodde jag att jag funnit någon,
en vän, och någon som lyssnade.
Någon som jag kunde få en del av i det vi hade.
Inte allt, men en del. En vänskap och en trygghet.
Men allt var nog en lek, och allt var nog en lögn.

Jag litar inte på någon längre,
för ingen finns att lita på.
Jag litar inte på att godhet finns,
för ondskan är det som jag ständigt möter.

Jag är ingen perfekt människa,
men jag försöker vara snäll och den som bryr sig.
Som tack får jag döden och besvikelsen som granne,
och som tack får jag spel och lögner att ha som minne.
Inte ens svar kan jag få,
och inte ens förståelse kan jag räkna med.
När leken och lögnerna är klara drar man sedan vidare,
och kvar är jag med frågorna och tårarna,
och man inser att man inte ens är saknad.

Varför är jag inte där du är Daniel?
Älskade vän vad jag saknar dig inatt.
Varför får jag inte vara där du är.
Där på den plats där ingen leker med mig.

De leker med mig Daniel
De struntar i om jag är död eller levande.

De förstår inte att många gånger gör jag det samma….

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.