Till Daniel: 2 år

dannesmyckePå min andra blogg skrev jag den 27 april 2012…

 Jag vill bli berörd igen.
Jag vill bli påmind om hur det kändes att vara behövd.
Jag vill känna känslan av att längta efter någon.
Mest av allt vill jag älska igen.
Kommer jag någonsin älska igen???  

Då hade jag redan bestämt mig för att avsluta mitt liv. Allt var klart, och jag spelade med i den sista akten i det som jag då såg som ett liv helt utan värde och mening.
Sedan kom du.

Du räddade mig då. Vet du det? Ja, det vet du. Vi pratade mycket om det du och jag.
För efter det där blogginlägget kom du in i mitt liv på det märkligaste sätt. Ja du kom in på det sätt som innan skadat dig så, men som nu ledde till något annat.

Den korta tid vi fick tillsammans förändrade så mycket, och var så speciell och kanske är det därför jag idag just nu saknar dig extra mycket. Kanske är det därför tårarna just nu inte vill sluta rinna tillsammans med minnen, tankar och funderingar.
Jag vann allt med dig samtidigt som jag förlorade allt. Jag vann mitt liv och fick en grund att stå på, men förlorade samtidigt den snabbt igen. Jag började tro på saker igen samtidigt som jag senare slutade tro. Jag vann min kraft och förlorade den, min ork och på många sätt mig själv, men samtidigt hittade jag mig i kaoset.

903407_10151430646603871_1093963053_oTiden har gått fort, och ändå känns det som att allt hände igår. Jag önskar ibland att jag inte haft mitt jävla minne som kommer ihåg allt men samtidigt är jag tacksam för att jag har det. För det är i mina minnen du lever, och det är där vi finns. Det som var vår vänskap, och som så snabbt blev så stark.

Jag kan idag utan att be om ursäkt säga: Vad jag gått igenom denna tid min vän, och vad skit jag fått.
Idag har jag tänkt mycket på det, skiten. Jag har tänkt på saker man fått höra och saker man läst, och även om jag så skulle vilja bädda in allt med dig i bomull så kan jag inte det. För idag tänker jag också på hur ofta jag blivit sänkt. Hur saker som har sagt om mig sårat och på så många sätt förvärrat min sorg. Hur en del betett sig som svin för något annat går det inte att kalla dom. Som hon som med fina ord försökte framställa sig som det mest reko som fanns. En som jag skrev till i all vänlighet men fick tillbaka…

Du behöver inte hålla med eller konversera med mig för DU var en av dom som svek honom. Nu slutar vår diskussion i all fredlighet

Jag var visst en av de som svek dig, och det visste hon. Kanske var jag det. Kanske svek jag dig.
Jag låg inte med dig för pengar, som en del säger. Jag slängde inte ut dina saker som andra säger, och jag slängde heller inte ut dig. Fast kanske svek jag dig. Jag vet inte, men det jag vet är att jag i alla fall hade känslan av att jag gjorde vad jag kunde för dig. Jag vet att jag själv till slut brakade ihop då jag var vaken mer än dig efter nattliga samtal där jag var så undrande om du skulle leva dagen efter.
Ringde du den kvinnan med Daniel? Varför kom hon inte på begravningen? Varför vattnar inte hon dina blommor på din grav? Hon som minsann vet så mycket så att hon 9 veckor efter att du dog kunde vräka ur sig sånt och som menar att ”Man kan ju ha sina funderingar på varför vissa nu verkar vilja göra rätt för sig”

Nej hjärtat, jag har inte fallit tillbaka till något ältande eller frågande. Jag tänker bara, och jag tänker också annorlunda idag.
Min räddning kom för några månader sedan när jag äntligen tillät mig tänka fritt utan censur eller försök till ursäkter för andra. Det var då som jag i samma stund kunde ta vår relation för vad den var, och det var då allt vände för mig. Den dagen jag kunde säga till mig själv att ”Så här är det, så var det och så blev det”, ja då tog jag ett stort steg framåt. Den dagen kunde jag slappna av på ett annat sätt, och jag kunde sluta må skit för vad som sagt och skrivits.
Det gör inte att jag inte känner. Tro mig Danne, en del av ”dom där” hatar jag något gränslöst. Personen jag nämnde ovan är en av dom fast det är en person jag aldrig kommer behöva träffa eller ha mer med att göra. Den ”människan” kan på ren svenska dra åt helvete. Hon och några få andra.
Fast visst kanske hade du sagt något, och om det är så….tja det är ditt val i så fall. Jag har fått tillräckligt med bekräftelse denna tid för att faktiskt kunna säga med en väldigt rak rygg att jag gjorde vad jag kunde för dig. Om du inte såg det när du levde är du en idiot Daniel.
Och vet du? Du är ingen idiot, och jag vet att du såg det.

dannecollageJo, det har varit en tid av förändring och en jävligt guppig resa, men jag är faktiskt ändå ganska stolt över mig själv idag Daniel.
Om 500 år när någon får för sig att de kanske vill kolla hur psykvården var i Sverige runt året 2012 kommer de finna böckerna om dig på Kungliga Biblioteket. För ett litet tag sedan berättade en för mig att ”Jag har ju hört om Daniel innan, men en del verkar ha fått en annan syn på honom idag”
Sånt värmer för då kanske mina ord, och andras, fått folk att se att det fanns mer bakom han som emellanåt levde röjare på Möjligheternas Torg. Det fanns en människa bakom han den där unge herr Johansson. Har jag medverkat till det är jag nöjd för då har jag lyckats med det som var din dröm: Att få folk att förstå.

Därför blir det också lättare idag när man tänker på allt det med dig som var så fruktansvärt kul och roligt. Sättet du gick på, alltså WROOM! Sättet du tände en cigg på när du var irriterad. Eller när du ringde och varumaskinen inte funkade och maskinen var en ”Jävla horjävlafanhoramaskin”, och jag sade till dig att sluta svära så för att i nästa stund kalla min egen kaffekokare för ”jävlahorkaffekokare” och du bara ”öööhhh”. Eller sättet man kunde prata om 10 saker samtidigt med dig och för att i nästa sekund byta alla ämnen snabbt till något helt annat. Allt sådant, och en miljard saker till som var Daniel Johansson och som var allt det som gjorde dig till den du var, och den man saknar. Du som antagligen är den ende jag någonsin kommer köpa en maskin som jagar bort spindlar till 🙂
För det är ju det jag saknar. Det roliga, det ljusa och det man minns med sådan glädje.

Fast samtidigt är jag väl ganska nere idag Daniel, och min egna själ mår inget vidare men jag tror på att jag kommer komma tillbaka. Om NUS tror att fajten är över så tror dom fel, ja oj vad fel dom har. IVO ska vi inte bara tala om, och det är ingen personlig vendetta. Det är att rätt ska vara rätt, och något stinker i Umeå. Den fajten ska jag ta när jag orkar. Folk har dött som flugor på det där jävla sjukhuset och medan den norrländska mentaliteten verkar vara att ”Vi gömmer oss så har det inte hänt” så kan jag i så fall meddela att jag är ingen jävla norrlänning. Havets stormar från Kattegatt i väst ska storma omkring dom en dag.

Men det finns också en framtid förbi allt var psykvård och allt heter, och jag har en plan med mina böcker…
Efter ”Daniel Trilogin” kommer Regnbågsnatt.
Haha! Jag kommer aldrig någonsin glömma när jag läste stycket med säkerhetsnålen för dig. Din blick när du konstatera att ”Du e ju galen Walle” var så kul 🙂
Ja det finns planer för framtiden, och tro ingenting annat. Sorgen att du inte är med i den på något sätt, ja den värker självklart men så ville ju ödet att det skulle bli 🙁
Om någon sedan är intresserad av att läsa mina böcker är en helt annat fråga men det vet bara framtiden om. Ser vi på försäljningen av Till Daniel så ska jag nog vänta ett tag med att köpa Drottningholm fast å andra sidan har den sålt i fler exemplar än jag trodde.

Jo Daniel, när jag sitter så här och tänker på dig känns det svårt men det går. En som står dig mycket nära sa faktiskt för ett tag sedan en sådan bra mening som sammanfattar allt väldigt väldigt bra. ”Jo det är bra, men det kunde vara bättre”. Det är väl så det är. Livet kunde vara bättre.

HjärtaMen ikväll ska jag innan jag somnar läsa det vi skrev till varann, och se på korten vi tog. Sedan ska jag försöka sova och kanske kommer jag drömma om dig.
Då kommer jag drömma om den vackraste killen jag träffat i mitt liv, med de finaste ögon någon haft och som hade det charmigaste leendet någon någonsin haft.
Då ska jag drömma om han som blev min vän, och som för alltid förändrade mig, mitt liv och min själ.
Då ska jag drömma om han som fick mitt hjärta och som för alltid kommer ha den biten hos sig.
Han som var du Daniel. Finaste Daniel.

Älskar dig, in evigheten

/Walle

(Denna gjorde jag förra året, men den passar lika bra in nu)

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.