Till Daniel: Rykten och snack

RumourHej.

Har haft några dagar som varit väldigt mycket upp och ner. Känslosamma till max av olika anledningar men säkert nyttiga eller något sånt.
De senaste dagarna har däremot varit väldigt bra, som följdes upp av en ännu bättre dag. Eller bra kanske man inte ska säga. Det beror ju på hur man ser på det.
Det som faktiskt är bra att man nu verkligen kan förstå allt, och jag är en person som måste förstå. Jag måste förstå för att kunna gå vidare, och det har ju varit några saker i all soppa man hamnade i som gjorde att man hade svårt att förstå och svårt att få allt förklarat. Nu känns det som att sista biten i det här pusslet är lagd och ordet bra är väl fel att använda här men de e ändå känslan som infinner sig.

Ändå slås jag fortfarande ibland av en fascination, skräck, sorg och faktiskt emellanåt en form av skratt över hur mycket åsikter det funnits och finns och hur folk spekulerar.
Tänk att det uppenbart måste vara en omöjlighet att du tyckte om mig Daniel. För med tanke på hur jag ser ut så kan du omöjligt ha gillat mig.
Egentligen vet jag inte om jag ska säga ”tack för den” till folk eller bara skratta åt det. För samma människor som spekulerar, ja det är dom som har så jävla mycket åsikter om allt men som inte kom på din begravning, som knappt aldrig ringde dig och som efter din död alla blev dina bästisar.

Den senaste veckan har jag fått veta ganska mycket skvaller om mig. En del från Umeå och annat från Skellefteå. Det som kommer från den sistnämnda staden lämnar vi därhän för det är bara så jävla dumt alltsammans och handlar i grunden inte om dig, men låt oss säga att det sista som jag inte blivit ifrågasatt på…ja nu är/var vi där.

I ”filmen” Historien om Daniel skrev jag en sak som faktiskt stämmer in väldigt bra på dig…

Daniel gjorde tiden innan psyk en enorm resa med sig själv.
Han ville verkligen förändra sig, men här kommer
man till en sak som blev lite av en förbannelse för Daniel.
I många människors ögon kunde Daniel inte utvecklas och
detta var något som Daniel kände av ibland och pratade om.
Efter hans död har jag som sagt samtalat med många och alla
har, som normalt blir, sin bild av Daniel. Man har sina
minnen, sina upplevelser och sina erfarenheter. Det som blir
slående när många, dock inte alla, pratar om honom är att den
bilden man själv har är den som ”måste stämma”, och Daniel
verkar till skillnad från alla andra människor ha saknat
förmågan att förändra sig. Inget kunde vara mer fel.

Det var lite så det var runt dig Daniel. Du kunde inte förändra dig i vissa människors öde. ”Det var ju Daniel de”, var en mening man hört ofta och mycket om dig.

OK, jag ser inte bra ut. Ska vi vara helt ärliga ser jag förjävlig ut och hade antagligen kunnat få jobbet som Phantom of the Opera utan att de behövde sminka mig, men jag vill tro ibland att jag har andra saker och egenskaper som kanske väger upp att jag inte ser ut som en blandning av Brad Pitt och Eric Saade (Personligen hade jag velat skriva ”Idol-Danny” här men honom gilla ju inte du)
Men ihop var vi inte Daniel, sorry! Du gillade inte heller mig så allt jag skrivit det senaste åren är lögn och förbannad dikt! Jag överdriver vår relation och det vet dina bästisar som finns i högar lite överallt.

Så går vi då till den 4 september 2012…
Även där vet folk en massa, delvis iofs på grund av dig själv men kortfattat handlar det om att du blev utslängd av mig?!
Vet du, jag tänker inte förklara det där. Dom få människor som vet vad som hände runt dig vet även vad som hände där och det räcker men en sak förvånar mig väldigt och det är att alla verkar ha glömt av din syrra. Du vet hon som bor i Göteborg, hon som du pratade om med alla, överallt, hela tiden, med alla. Henne har dom glömt dom där som vet allt.
För varför åkte du inte till henne? Om jag slängde ut dig, tvingade jag dig under pistolhot att också åka tillbaka till Umeå? Knappast va.
Nej du kunde tagit första bästa buss/spårvagn/taxi till henne och du hade kunnat stanna i GBG, men det tänker inte folk på. Kanske för att dom inte vet att du bestämde långt innan jag kom in i bilden att du skulle flytta ner till GBG.
Kanske för att dom inte läst den SMS konversation du hade med din syster dagen du åkte hem. Kanske för att de egentligen inte vet så värst mycket men de gillar att döma, skvallra och snacka sin bajs.
Skulle dessutom din syster umgås med mig och jag betett mig som ett svin mot dig och förstört ditt liv och att du en vecka senare avlider? Knappast va!

Vet du, och detta låter kanske konstigt för att komma från mig, men jag tar inte åt mig längre på samma sätt. Jag är iofs lite småtrött på att förklara men under detta års jobbiga resa har jag lärt mig att dels lyssna på mig själv men också ty mig till dom som faktiskt betyder något och som jag vet betydde något för dig. Jag har ju haft glädjen att få träffa många av dom, och i Umeå har jag fått träffa både Tommy, Sara och Linus, Jenny, Daniel, Savannah, Hanna och många andra, och dom dömer inte.
Men det gör mig ändå förbannad för jag anser att det är dig som de leker med i sina analyser och kommentarer. Nog för att gruppen på QX som ville framställa mig som din sugardaddy var i grövsta laget men detta är inte speciellt annorlunda.
För det är ju dig som de dömer egentligen, inte mig.

Visst, du kanske lekte med mig. Du utnyttjade mig, gjorde narr av mig och….men…
Hur utnyttjade du mig? Pengar fick du inga för de hade jag inga.
Saker fick du inga förutom en spindeldödare och födelsedagspresenter.
Nej, du utnyttjade mig inte ett skit och det vet jag och det vet du.
Vi var vänner du och jag. Faktum är att vår vänskap blev en av de mest betydelsefulla vänskaper jag haft i mitt liv. Det var så de började. Allt som hände sen kom ur den, precis allt. Det har hänt andra innan och kommer hända andra efteråt.

Det är egentligen bara synd att sånt här ska uppstå för saken är den Daniel, och nu låter jag kanske lite elak men…
Du var ingen picknick.
Även om jag inte skulle vilja byta bort en sekund med dig så var priset högt. Den kärlek jag kände för dig, den vänskap jag kände för dig och allt det ljusa, ja det priset har varit högt.
Därför gör det mig ibland lite irriterad när folk vill ha det till att jag försökt försköna allt så, för det finns ganska många exempel på denna sida där jag gör allt annat än det. Det är inte samma sak som att jag ångrar att jag hade dig i mitt liv för det kommer jag aldrig göra för i allt det jobbiga finns det andra. Det som gjorde att jag orkat slåss i ett år för dig, och kommer fortsätta orka slåss. Allt det som var du, och som gjorde att jag tyckte så mycket om dig. Allt det gör allt annat värt det, för ingen var och ingen är som du, och ingen kommer någonsin vara som du.
Den relation jag hade med dig var det stormigaste, märkligaste, konstigaste, och ibland mest utmattande relation jag haft. Fast den var också den starkaste, roligaste, finaste och stärkande som jag haft, och vinner. Det ljusa vinner alltid.

Att jag försökt slåss för dig efteråt, ja det har jag gjort för att jag tycker att du förtjänar det. Samma personer som säger sig veta så mycket verkar också veta väldigt mycket om varför du dog vilket är intressant för det finns inte en stavelse i deras påståenden som stämmer och när det gäller det borde dom i ärlighetens namn mer bara hålla käft och bara respektera en person som är död.
NUS dödade dig. Det var inget missbruk som gjorde det och inget jävla självmord.
Det var NUS, and that’s it!

Så trots att ett år gått så pratas det än. Tänk om den kraften istället lagts på att gå samman och ge dig rätt mot dom som borde ställas som ansvariga för din död. Istället för att springa med sin skit kunde man istället gjort något bra av det. Man kunde använt den kraften och sett till att detta inte skulle ske igen, vilket det gjort.
Man kunde slutat tävla och istället stöttat varandra i sorgen och saknaden efter dig. För oavsett vilken relation man hade med sig så togs du ifrån oss, och det är just det som är det viktiga. Det var det saken handlade om på din minnesstund den 12 september i år. Där samlades alla för att minnas dig och hylla dig. Hur vi kände dig, och från vart vi kände dig spelade ingen roll. Det var Daniel som vi älskade som vi ville minnas tillsammans.
Fast även där fanns en sorg i mig för även om det var mycket folk så var majoriteten från dina sista 2 månader i livet. Inte för att dom är mindre värda, absolut inte, men var fanns alla andra? Alla dom som vet så mycket, kände dig så väl och där ingen var din polare utan alla kände dig som bästa vän/lite mer än alla andra. Jag måste vara bland de få som inte kände dig bäst egentligen.

Fast kanske ska jag bara se allt från ett ”komiskt” håll . Som när VK kom ut och ”vi” var med där och folk istället för att prata om att det som hände dig var förjävligt så pratade man om ”Var dom verkligen ihop”.
Idag skiter jag i vilket på ett sätt. Idag bryr jag mig om att jag, till skillnad från dom, valde att slåss för dig och det gör mig faktiskt stolt, och jag vill tro att du i din himmel sitter och skriker ”Go Walle” för du älskade ju när jag blev så där arg och skulle protestera mot något.

Eller det kanske inte stämmer det heller. Fan du kanske inte ens va här?!
Kanske är allt en dröm bara. Kanske sitter det en Daniel i Umeå med alla sina engagerade vänner just nu och han får ha kölappar för att hinna med alla som känner honom så väl.
Tänk va underbart om det hade varit så. Tänk vad underbart det varit om du levt idag, men det gör du inte, och det är ju det som allt handlar om. Att du togs ifrån oss.

Så vi var kanske inte ihop, och jag slängde ut alla dina saker på gården mitt i natten, och du gillade aldrig mig. Jag var inte din typ alls för jag var inte 18 år. Mogna kunde du inte och du var likadan hela livet ut.  Din elaka hemska syster i Göteborg struntade dessutom i att du fick sitta på gatan mitt i natten och sedan fly i ”panik” till Umeå och fortsatte sedan umgås med mig efter att du lämnat oss just för att jag är så jävlig. Att jag och hon pratade med varandra i 2 månader innan du avled, ja det har heller inte hänt.

Men som sagt, jag tar inte åt mig, men kände ändå för att skriva. Nu går vi vidare tussen och ser till att göra landet bättre så att fler inte ska drabbas på samma sätt som du. Det är mitt mål, och skitsnacket överlämnar jag åt de som tycker att sånt är roligt. Ume och Skelleftebor verkar ha jävligt lite att göra på sin fritid faktiskt…

Kram min Tuss (Ja om du nu blev kallad det av mig. Kanske är jag tokig?! Jag hör av mig när CT scanningen är färdig :P)

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

 

Bookmark the permalink.

One Response to Till Daniel: Rykten och snack

  1. Tommy eriksson says:

    Fint skrivet Walle! mkt fint!
    Sen är jag övertygad om att bara för att folk har sina frågor och ”fördomar” dvs: obesvarade frågor..så innebär det inte automatiskt att dom Hatar eller avskyr..mkt handlar om missförstånd och stundals brist på empati och förståelse i sin egen sorg och frustration.
    Walle!.. allt kommer att lägga sig och bli såå bra..jag lovar!
    kram / Tommy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *