En gräsplätt

969569_10151609828863871_1321882205_nEn liten gräsplätt bredvid lite vatten. En ganska ful och helt intetsägande bild, men samtidigt är detta en bild som säger allt. Bilden är tagen på området som tillhör Norrlands Universitetssjukhus. Bredvid sjukhuset ligger det en liten damm, och Daniel brukade ibland gå ner dit. Särskilt i början gick han ofta dit med musik i öronen och funderade. Ibland brukade han ta med bröd och mata änderna med, ibland ringde han någon och ibland satt han bara i tysthet. Någon gång följde han också med någon dit. I början var dammen Daniels sätt att komma undan lite. Det var också där vid den plats bilden visar som Daniel satt och grät när han ringde mig den 11 juli 2012 och där han en stund innan hade tagit bilden på Haren. Den ensamma haren på sjukhusområdet. Bilden Daniel lade upp på Instagram den dagen men också samma bild som Daniel lade upp den 9 september igen.

Igår när jag besökt NUS i några ärenden gick jag en promenad runt området och så kom jag fram till denna plats, och då slog det mig.
Det är just den ensamma lilla haren som allt det här handlar om. Daniel kände sig och var på många sätt just som en ensam liten hare, och den haren blev dödad av sjukvården. Dom stressade honom till döds med mediciner utan dess like, och dom gjorde så att haren försvann.
Jag tror inte ens att Daniel själv förstod vilken enormt träffande bild han gav av sin situation när han tog den där bilden på haren, men det jag vet är att det var en så ledsen Daniel som ringde och grät från den där gräsplätten den där kvällen den 11 juli 2012.
Han hade så mycket hoppats få hjälp men upplevde att ingen lyssnade, och det var ju exakt så också. Ingen lyssnade på Daniel, men mediciner hade man gott om…

Daniel dog därför att ingen lyssnade. Han dog för att ignorans mötte en ung man som sökte hjälp. Psyk menar att han inte var konverteringsbar, att han låg inne på frivillig basis. Ja exakt, han låg inne för att han ville ha hjälp.
Det är exakt det allt handlar om, att rädda harar på sjukhusområdet inte ska behöva känna sig rädda. En stund på den platsen vid gräset vid dammen fick mig att få ny styrka igen.

Jag kommer aldrig ge mig NUS….

022

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *