Till Daniel: Ett år sedan bilden togs

20120608_153812Jag är riktigt jävla sjuk Tussen. Varje andetag känns som att någon sticker en spik rakt i bröstet på mig och emellanåt låter jag som en blandning av betjänten i Familjen Addams och en kille i målbrottet.
Har fått lite hjälp med att andas nu i 2 dagar, vilket känns bra. Får väl se hur detta går. Bryr mig ju ändå inte direkt.

Idag Tussen är det ett år sedan detta kort togs. Högst upp i Lisebergshjulet var vi. Den 8 juni 2012, en väldigt speciell dag. Det var ju då vi lekte barn på Universeum, åt smörgåsbord och skålade i äcklig skumpa, åkte Lisebergsbanan och det var då jag fick träffa Jennie och Kevin första gången.
Ja, den 8 juni var en speciell dag under en mycket speciell vecka. Hade någon sagt 6 dagar innan att vi skulle ses så snabbt hade jag inte trott på dom, men sen så blev det som det blev och så stod du här.
Kortet var ett i en hel serie. Två av dom finns på nätet. Ett av dom används på din minnessida på Facebook och visst är du fin på detta kort. Du var ju den finaste.
Detta kort har jag också förstorat och ramat in. Nadia ska få den tavlan när jag väl lyckas träffa henne igen. De lovade jag henne redan i vintras men tja, de e ju en bit emellan oss. Får väl se om man tar sig till Norrland i sommar. Tror inte det om jag ska va ärlig, och egentligen har jag inget där att göra om det inte är så att mötet som just nu ligger på is med tanke på omprövningen blir av. Vi får väl se…

Sedan på kvällen den 8 juni inledde i alla fall vår relation ett annat kapitel. Ett ganska stormigt kapitel men idag mer förståeligt än vad jag då förstod. Då fattade jag inte fullt ut hur du emellanåt plågade dig för att få bekräftelse och om jag vid köksbordet den kvällen vetat vad jag sedan skulle lära mig så hade så mycket sett annorlunda ut. Jag hade inte stannat hemma då den kvällen och då…ja då….

Den 8 juni var i alla fall en av de dagar jag bär med mig nära mitt hjärta.

Saknar dig, idag mer än på länge. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för alla minnen. Just nu gör dom bara ont. Fast jag vill minnas allt med glädje, och det kommer kanske en dag då jag gör det. Nu ska jag lägga mig igen. Blir helt slut av att gå emellan rummen här.
De e skit med Walle just nu Daniel och vet du, de skrämmer mig inte ens.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *