Till Daniel: Så går en dag till

red-heartSå, då var ännu en dag är gjord och man är på väg till sängs.

Dagen har bestått av möten och sedan har jag donat lite med datorn och skrivit en hel del. Pratade med Nadia innan och passade på att tacka henne för det hon gjorde på sin wall. Hon var en av de få som gjorde det, tyvärr.

Känner fortfarande Daniel att livet mitt står stilla. Jag vandrar men kommer ingenstans, och ibland är det så jobbigt att känna det så.
Fast någonstans inom mig har jag bestämt mig för hur framtiden ska se ut, och vad jag vill göra. Frågan är bara om jag har kraften och styrkan för det, men det får väl tiden utvisa.

Det känns som ett nytt kapitel nu. Jag märker det när jag pratar om dig eller tänker på dig. Det tog lång tid innan man tänkte på dig i dåtid. Du var fortfarande levande, och det tror jag alla papper som skrevs hjälpte till med. Man höll dig vid liv, och om det var bra eller inte vet jag inte. Idag vet jag att man mer och mer agerar efter hur verkligheten är. Att du är borta.

Så livet är väl tillbaka där det var för lite mer än ett år sedan. Jag fick leva under några månader, men sedan gick det livet över till sorg och kaos och nu står jag på ruta ett igen.
Vänner som kan räknas på ena handens fingrar, och ett liv som består av tomhet, trötthet och allmän känsla av ”Skit samma i vilket”. Ett jobb jag inte vill ha…
Ett liv jag inte vill ha…

Gud Daniel, det är så jävla mycket jag skulle vilja skriva här. Om hur jag VERKLIGEN känner och tycker och vad jag anser, men jag får strunta i det, men jag vill. Gud vad jag vill!

Ska försöka sova lite nu. Har fått nya mediciner så kanske kan min sömn bli bättre.

Älskar dig, saknar dig
In i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.