Kommer du ihåg….

Detta skrev jag till dig i slutet av maj förra året. Du blev glad då sade du, och stolt för att den var till dig.
Senare, i juni, lade du den på din Wall på FB med förklaringen att den var från Walle.
Att du lade upp den samma dag jag träffade Daniel nr 2 va säkert bara en slump :P,
men jag är glad att du gillade min lilla text om dig och oss.

Våra liv är av kaos, byggda på osäkerhetens grund.
Våra hjärtan är sköra, då många så ofta försökt slita dom sönder.
Våran ensamhet kommer av längtan efter det motsatta
Våran svaghet är att ingen velat se vår styrka.
Våran saknad är efter dom som vågade visa oss kärlek
Våran utsatthet beror på andras blindhet
Våra liv går ihop, och berättar samma historia.

Så hittade vi varandra,
och livet blev lite enklare.
Vi är långt ifrån varandra,
långt ifrån att få ge varandra en kram.

Men känslan att någon finns där,
den gör mig glad.
Känslan att någon där ute tänker på mig ibland,
den gör mig lycklig.
Känslan när vi talar om livet och döden,
den gör mig levande.

Är så glad att jag hittade dig,
är så glad att du finns.
Är så glad att du är du.
Är så glad att du är min vän.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.