Sitter vid datorn igen. Klockan är snart halv tre och egentligen borde jag sova, men kan inte. Den där äckliga känslan av ensamhet kom över mig innan när jag lade mig.
Fan va jag saknar dig just nu Daniel!
Jag låg där i sängen och så lade jag mig på sidan och vände mig mot sängbordet. Där som datorn alltid stod när vi sov ihop. Framför mig såg jag datorn, och där på skärmen låg du. Vi låg och pratade med varandra och skrattade, sedan somnade vi. Allt det såg jag framför mig då.
Sedan började jag gråta, för då kom ensamheten över mig igen. Den förbannade ensamheten som gör att jag saknar dig så fruktansvärt mycket mer. Så jag gick upp. Satte mig i datorrummet och såg lite på min tavla med bilder på dig.
Jag är så glad för våran vänskap Daniel. Jag är så otroligt glad att du och jag fann varandra i vänskapens land. Jag är så glad att vi hela tiden visste att just det var grunden i vår relation. Allt som hände sen, växte fram ur den.
Tänk om det börjat annorlunda. Tänk om vi gjort så som jag vet att du så ofta gjorde med andra, störtade in i en relation. Då hade vi inte haft det vi hade. Då hade vi inte varit vi. Då hade jag inte saknat dig idag som den jag saknar så.
Vänskapen var grunden hos oss, och den resa vi gjorde blev av just på grund av det. Att du lät mig få inblick i ditt liv och tvärtom. Att vi vågade öppna oss för varandra.
Därför betyder min första kyss med dig så enormt mycket. För när den hände, så var det så starkt. Vi var nästan pinsamt blyga inför varandra, men Gud va sött det var samtidigt.
Allt med oss var upp och ner, men slutade alltid plant. Så kan man nog sammanfatta oss. Jag vet idag Daniel att jag kommer dö ensam. Gud, det tog 10 år mellan mina senaste riktiga relationer, och egentligen spelar det ingen roll. För kanske är det min lott att vara just ensam men det enda som idag värmer mig är att jag vet att du visste att jag fanns där och att jag förhoppningsvis gjorde dina nätter lite bättre. Då, med dig, var jag inte ensam.
Det är inte lätt Daniel att få sina drömmar krossade, och hela mitt liv krossades när du försvann. Allt jag hoppades på, drömde om, planerade om försvann på en gång, och jag vet inte riktigt hur jag ska bygga upp en ny framtid och framförallt en ny grund.
Vet du, jag skulle behöva ha sömntabletter hemma just nu för min sömn är skit emellanåt men jag vågar inte. För om jag skulle ha tabletter hemma…
Ja då skulle jag sluta som du.
Tänk om det fick bli så, det är egentligen det enda jag vill.
Aldrig mer behöva vakna.
Aldrig mer behöva vara ensam
Och dom som tror att det enbart handlar om dig, dom känner inte mig.
Älskar dig, in i evigheten
/Walle
