Det sker fortfarande…

Man tror man mår bättre, man skrattar och man gör annat.
Så kommer smällen, den där jävla käftsmällen som gör så fruktansvärt ont…

Daniel är död!

Man faller ihop, mentalt och fysiskt. Man gråter, man darrar och man sörjer.
Man ser på något kort på dig, man gråter lite till, och man sörjer lite till.
Smärtan efter käftsmällen sitter kvar, och man önskar man slapp leva med det här.
Man önskar att det inte stämmer.
Man önskar att man slipper denna mardröm.

Livet går vidare, men vid min Gud vad svårt det är ibland.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *