Snart klar nu

roseJag är snart klar nu Daniel. Klar med det vi bestämde vi skulle göra i maj, och som vi också började med, men som blev något annat med tanke på vad som sedan hände.
Det jobbigaste är kvar, den sista veckan, men jag ska klara det. Jag ska klara det för jag måste klara det.

Inatt har jag suttit och läst igenom mycket. Vilken resa vi gjorde ihop! Vilken otrolig resa du och jag hade tillsammans.
Det har varit nästan fantastiskt svårt att bestämma vad som ska vara med och inte. Hur skriver man en berättelse om någon utan att bryta mot den personens förtroende och hur låter man bli att kränka den personen samtidigt? Det är en svår ekvation.
Jag har 3 stycken som jag använder som bollplank. De ger mig råd och tips, och jag tror det kommer bli bra i slutändan.

Du kanske undrar varför jag gör detta? För du ska inte sluta som en bortglömd 23 åring. I hela ditt liv ville du ha bekräftelse för något annat än hur du såg ut. Du ville så gärna förändra världen, och hur många gånger sade du inte meningen ”När jag kommer ut härifrån ska vi skriva Walle”. Nu är du inte där längre Daniel, nu är du inte på avdelningen, och skriva ska vi!

En av de ledstjärnor som jag haft under denna tid är dina egna ord…

Och “W” är den enda som någonsin har brytt sig om mig, som har sett mig för den jag är och inte hur jag ser ut. Och han har försökt att få mig inse hur fin människa jag egentligen är och de har fan inte varit lätt. Så tack snälla “W” för att du funnits där och att du fortfarande finns där fast jag inte alla gånger visat uppskattning på det

Jo Daniel, du visade uppskattning, mer än du själv visste tror jag och den Daniel som ville att han skulle bli sedd för den han var, honom vill jag stötta i all framtid.
Jag tror på detta, och jag tror du själv skulle tycka om det. En del saker kommer göra dig förvånad, för en del saker vet du ju inte om att de skett. Så som mina tankar, mina känslor och mina ageranden ibland. Om inte annat så kommer väl du en gång för alla förstå hur viktig du var för mig och hur värdefull du var.

Nu ska jag försöka sova lite. Vill mest av allt krama dig just nu. Ha dig på min arm där du säger ”Va mysit detta är”.
Ja Daniel, det var så underbart mysigt.

Älskar dig, in i evigheten

/Walle

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *