Värsta natten på länge Daniel

Gråter just nu så det är tur att jag inte väckt Henke av det här. Vet inte varför egentligen men jag bröt ihop fullständigt för några timmar sen, och nu kan jag inte sluta gråta. Det är i sådana här lägen man känner sig extra ensam, och så saknar man dig extra mycket.

Ibland vet jag inte vad jag sörjer Daniel. Jag blir så förvirrad av allt, och det knäcker mig. Samtidigt drabbas jag hela tiden av tankarna att jag bara är löjlig som försöker göra något ”bra” av det som hände dig. Jag vill ju bara inte att du ska bli en anonym människa som hamnar i någon statistikhög någonstans. Du sökte bekräftelse hela ditt liv, och jag vill ju att du ska få den. Du ville ju göra saker bättre, och jag vill hjälpa dig med det.
Det var ju det jag alltid ville, hjälpa dig.
Men kanske är jag löjlig som försöker. Kommer någon bry sig? Kommer någon tycka att det egentligen är bra?
Kanske är det bara jag som rusar fram för att jag inte vill acceptera hur saker är.  Jag vet inte.
Det jag vet är att jag i natt saknar dig mer än på länge. Jag känner en blandning av tomhet, sorg och en sådan jävla saknad.
För jag saknar dig Daniel, så fruktansvärt mycket just nu. Jag hatar dom här nätterna för jag har sån ångest, sådan panik och sådan jävla dödslängtan själv.
Ibland önskar jag att det var jag som låg i den där graven så kunde du fått leva. Fan du var ju så ung! Du var så fin! Du kunde fått så mycket av livet.

Idag råkade jag hitta ett kort jag inte ens visste jag hade.  Det var ännu ett sånt där Walle & Daniel kort. Ett bevis på det liv vi hade ihop. Det som var vi, och det som gjorde oss till en i så mycket. Det som bara några få fick se och som några få förstod. Ibland önskar jag att fler fått se det, men samtidigt är det strunt samma. Vi visste ju, det räcker.

Nu är klockan 6 på morgonen och någon sömn har jag inte sett till. Lär inte få någon heller inatt.

Nej, jag får inte fram några ord heller. Ser knappt tangenterna i alla fall just nu. Ögonen rinner hela tiden.

Avslutar med att lägga in en liten skärmdump från Facebook.
Kommer du ihåg när vi skrev detta till varandra? Jag skrev detta till dig på kvällen den 6 juli. Den kvällen du lade in dig. Jag kommer ihåg hur rörd jag blev av ditt svar, och hur jag skrattade samtidigt. Senare skrattade vi ju åt det.
Du hade kommit på ju att någon annan kanske skulle bli sotis så ditt svar blev väldigt rörigt. Det blev så enormt mycket Daniel i det.  Tror det var därför jag tog en skärmdump av det samma helg.
Kommer du ihåg att vi satt den 1 september och kollade på detta ihop. Sen fick jag en puss av dig. Det var den där lördagen…

Jag saknar dig Daniel, saknar dig så enormt mycket.
Älskar dig

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *