Tal för Daniel

 

Kommer du ihåg när vi i juni satt i mitt kök Daniel? Kommer du ihåg när jag berättade att min sjukdom spridit sig och att jag inte tänkte göra några fler behandlingar. Kommer du ihåg när jag sade att jag gett upp?
Du blevså arg  på mig, och hur du förklarade hur viktigt livet var. Jag lyssnade på dig då Daniel.

Nu står jag här, men det gör inte du och jag försöker så förstå varför.

Du var en ängel Daniel, redan när du fanns på vår jord var du det. Du var en skör ängel som aldrig riktigt ville passa in i de regler som människan skapat. Du gick din egen väg, och du hade din egen syn. Kanske är inte vår planet gjord för änglar. Kanske borde vi ändra på det då.

För du kunde älska Daniel. Alla som känner dig vet hur mycket du kunde älska. Allt med dig gick snabbt, men din kärlek var den renaste som funnits. Din kärlek var äkta.
Tiden med dig var en tid med mycket skratt, mycket glädje men också mycket oro. För jag märkte att min ängel inte mådde bra, men kärleken fanns alltid hos dig, och det är så jag vill minnas dig, och det är det som ska vara ditt arv.

Vi borde alla lära oss av dig. Vi borde alla lära oss att älska på ett äkta sätt och att bry sig om dom i vår närhet. Vårt land har blivit kallt, och det avskydde du för du ville ha kärlek och du ville visa kärlek.

Jag kommer ihåg när vi var på Coop. Tanten i kassan var sur och vresig, hon slängde varorna förbi läsaren och medan jag blev irriterad på henne och var på väg att föreslå henne nytt jobb så log du bara mot henne. När vi betalat så log du ännu mer och sade ”Ha en trevlig dag”, och tanten slutade vara sur. Hon log tillbaka och sade lite förvånad ”Desamma”. Det var sån du var, du spred glädje omkring dig, och ingen skulle må dåligt.

Jo, vi ska lära oss av dig. Vi ska lära oss att visa varandra mer kärlek. Vi ska lära oss att visa de vi tycker om att vi finns där, och att vi tänker på dom. På det sättet kan vi få bort ensamheten runt oss. På det sättet kan vi göra vårt land varmare igen. För alla behöver få känna sig älskade. Alla behöver få känna sig behövda, och alla behöver få känna kärlek.

Sorgen efter dig kommer sitta kvar. Många tårar kommer fällas men vi kommer också tänka och dela på det ljusa. Minnena av dig när du spexar, minnena av dig när du sjunger, minnena av dig när du bara var Daniel. Eller mitt favoritminne, nätterna då jag försökte lära dig tala danska. Ingen har levt förrän man hört Daniel prata danska med norrländsk brytning.
Det är så vi ska minnas dig.

Och när vi idag går ut härifrån ska vi göra ditt arv till vår uppgift. Vi ska visa kärlek, mer kärlek. För då kommer vi få värme igen, och då kommer vi se till att de som känner ensamhet istället ska få känna tillhörighet. För gemenskap är det viktigaste som finns. För där det finns gemenskap där finns det ingen ensamhet, och där det finns gemenskap finns också kärlek.

Jag älskar dig Daniel, och jag liksom så många andra, älskade den du var. Du kom till oss som en ängel. Du stannade inte så länge, men vi kommer att minnas dig för evigt. Som en ängel som spred kärlek, tro och glädje.

Tack för att jag vara en del av ditt liv och jag kommer för alltid vara dig tacksam för du lärde mig vad kärlek var igen. Den renaste formen av kärlek, det som var du.

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *